Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lotta jubilerar i Stockholm

/
  • Det fordras många och långa rundor i träningsspåret om man ska mäkta med Stockholm Marathon.

Det där med att tugga sig igenom 42 195 meter i Stockholm är som en bal på slottet i Walt Disneys filmatisering av Askungen.
Det kan vara väldigt tråkigt – men också alldeles underbart.
Fråga bara 44-åriga Lotta Falkbrink Thorson som på lördagen ska springa sitt tionde Stockholm Marathon.

Annons

Hon var 22 år första gången som hon sprang loppet. Då hade Lotta fimpat sin sista cigarrett och ersatt blossandet med rejäla träningspass.

Den gången behövde Lotta 4.52,21 på sig för att komma i mål. Det blev fyra lopp till innan Lotta bestämde sig för att pensionera sig från folkfesten och nöja sig med att träna för sitt eget välbefinnande.

Åren gick, Lotta träffade sin Anders och lämnade Stockholm för att flytta till Hudiksvall. De två blev först tre och sedan fyra men en roll som den stillasittande mamman passade inte Lotta.

– Jag är rätt så temperamentsfull och plötsligt en dag hade min man satt fram mina träningsskor i hallen. Han ansåg väl att jag behövde springa av mig lite av min energi, säger Lotta som inte var svår att övertala.

Löppassen blev inte bara fler utan även längre och i 40-årspresent fick hon en startlapp till Stockholm Marathon 2005.

– När jag går in för något gör jag det till hundra procent. Men när jag väl kom i mål visade tiden 4.28,13 vilket gjorde mig irriterad. Jag viste att jag kunde springa mycket snabbare än så, berättar Lotta som tämligen omgående bestämde sig för att visa det.

Året därpå var hon drygt 22 minuter snabbare när hon passerade mållinjen efter 4.06,01 och då kände hon vittringen av att springa under fyra timmar.

Mer läsning

Annons