Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: En lång boll på Zlatan – sedan är vi äntligen igång

Annons

Jag krånglar inte till det.

Inga sidledspassningar, inget tålamod – bara en lång boll på Zlatan, en nedtagning och...

Äntligen.

Äntligen börjar det.

Den oro som jag alltid känt inför stora mästerskap har dock inte längre något med idrott att göra.

Inte hur det ska gå för Sverige.

Inte över vem som ska vinna.

Det har bara med världen att göra, där idrott och politik inte bara längre hör ihop – det har det alltid gjort – utan även hotet från terrorns fasor som numera accelererar.

Frankrike arrangerar nu fotbolls-EM på samma sätt som USA arrangerade vinter-OS 2002 i skuggan av tragedi och terror. Säkerhetspådraget blir därefter och det var det även i London-OS 2012 och för all del i vinter-OS i Sotji 2014 där jag varje dag åkte buss längs en landsväg och såg militärer gömma sig under kamouflagenät i skogsdungarna.

Uniformer, träningsoveraller och oro. Så ser det nu numera.

Frankrike drabbades i november i fjol av de mest grymma terrordåd där oskyldiga människor drabbades.

Men det är inte med något flåshurtigt "The show must go on" jag slår över till fotboll där jag sitter trygg bakom min dator – det är bara för att så måste det vara – och följer uppladdningen och intresset och mediabevakningen.

Och det är stort. Kanske större än någonsin. Eller också är det bara att allt, verkligen allt, bevakas numera.

Jag har utnyttjat alla tekniska hjälpmedel för att artificiellt vara på plats i Pornichet där den svenska truppen har slagit läger i ett litet slott med en stor badanka utanför; Jag noterar att den enda skadan verkar vara backspegeln på spelarbussen.

Bra.

I övrigt god stämning och en avslappnad förbundskapten som skrattade glatt åt sin egen "tears in my ears"-felsägning.

...jag är dock vaken lite på avstånd och sitter inne med specialinformation om de där sängarna som de svenska spelarna sover i på sitt lilla slott. Sängarna har flugits ned från Sverige, allt för att spelarna ska få rätt sömnkvalitet. Eventuellt återkommer jag i ämnet.

Sverige? En seger mot Irland är ett måste och den matchen kommer Sverige också att vinna. Sedan ett kryss mot Italien. Sedan minst vidare som en grupptrea.

Ska det bli mer måste faktiskt Zlatan vara större än Eiffeltornet och för att använda hans egna ord:

"...Sverige inte längre kungens land, utan mitt" – och lite annat som Zlatan säger för att Zlatan är Zlatan och man ibland inte vet om han är en buspojke eller en som gillar att trampa på andra för att han kan.

Nu är det i alla fall slutspel.

De bästa nationerna är här – även om de numera är många även i EM. 1992 när EM gick i Sverige var det åtta nationer med.

Zlatan är naturligtvis oerhört viktig och helt avgörande.

Men andra måste blomma ut under hans skugga och det måste ske redan mot Irland.

Emil Forsberg är en spelare med både glimt i ögon och i spel – och vill vi se ett internationellt genombrott så är det väl här och nu; rätt tid och rätt plats.

Forsberg är framtiden. Forsberg är den kommande förbundskaptenen Janne Anderssons man. Forsberg är en man att hänga med i offensiven.

Själv har jag alltid varit svag för Kim Källström, den tidigare Sandvikens IF- och Gefle IF-spelaren Mickes grabb från Sandviken.

Han står ut på sitt eget sätt i landslaget och i spelet.

En hård mjukis, eller om det är tvärtom. Det finns i alla fall nånting man alltid tycker om med Kim Källström.

24 juli ska han sommarprata i P1. Jag hoppas att han inte har hela manuset klart om sin landslagspensionering – och om det är så att han kan tänka sig att ändra lite.

...EM börjar fredag kväll på Stade de France, och Sverige möter Irland där på måndag. Det är en arena med svenska minnen. Där tog Carolina Klüft sitt första VM-guld i sjukamp 2003.

...i övrigt håller jag på Frankrike. Det har jag gjort sedan VM 1982 och ser ingen anledning att ändra mig. Men att upprepa segrarna på hemmaplan från EM 1984 och VM 1998 blir naturligtvis svårt.

Lika svårt som att hantera hela mästerskapet, med terrorhot och översvämningar och strejker och allt.

...men Tyskland vinner. Fast det vet ju alla.

Mer läsning

Annons