Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Passionerade supporterns galna år – Roland Nilsson myser som dubbel mästare

Det senaste året går till historien för hardcoresupportern Roland Nilsson.
Lagen i hans hjärta, IFK Norrköping och Frölunda HC är bägge regerande svenska mästare – men nu håller hans samling i huset i Harmånger på att växa sig för stor.
– Där har frun sin vävstol, det är nog att jag har gjort den där tavlan där, säger den 66-årige pensionären och visar den enda delen av rummet som inte är täckt av hockey- och fotbollsprylar.

Annons

Det är knappast första gången det rapporteras om Roland Nilsson i Harmånger och hans minst sagt brinnande intresse för fotbollsklubben IFK Norrköping och hockeylaget Frölunda HC. Han har medverkat i ett antal tidningsartiklar och matchprogram genom åren.

Det var på 1960-talet som hans intresse för lagen väcktes. Den 66-årige pensionären är som ett levande uppslagsverk gällande lagens historia – om det mot förmodan skulle vara någon han inte kan i huvudet så är det bara slå i de klippböcker han samlat på sig under alla åren.

– Ove Kindvall blev min första fotbollsidol, ännu mer blev det när han var med i VM 1970. Jag fastnade bara, det blev Norrköping, säger Roland Nilsson, vars första minne av sitt lag live inte blev någon höjdare.

– 1974 såg jag min första match. Det var i Gävle på Strömvallen mot Brynäs, och Brynäs vann med 4–0...

Ändå fortsatte du hålla på laget?

– Ja, inte gjorde det något, man är supporter i med och motång. Men där i Gävle på Strömvallen... jag förstod inte hur det hade gått till.

LÄS MER: Här är veckans sju heta hälsingar

Roland Nilssons supporterskap må vara unikt. Men det ännu mer speciella är att bägge lagen i hans hjärta just nu är regerande svenska mästare. Något han aldrig har varit med om under nästan 50 år.

– Det är många som har sagt det nu, att något sånt här får man nog aldrig uppleva igen, säger han.

Senast ett lag försvarade ett SM-guld i fotboll var 2003 när Djurgården vann för andra året i följd. Efter det så har det inte hänt igen i svensk fotboll. Det är främst på spelarsidan som Roland Nilsson känner en viss oro över att IFK Norrköping inte heller ska klara av den bedriften.

– Jag har läst att "Totte" Nyman är på gång till Frankrike, så då försvinner han, sen kanske Kujović efter EM. Man vet ju inte. Men då skulle det bli väldigt tomt framåt, och det är ju väldigt svårt att upprepa ett guld, säger han.

Hans starkaste minne för klubben han stöttat sedan i slutet på 1960-talet är just guldet 2015.

– Fyra omgångar från slutet säsongen innan låg man på nedflyttningsplats, men klarade sig kvar efter tre vinster och ett kryss. Så det var ingen som trodde på dom 2015. Har man spelat på Norrköping som guldmedaljörer så har man nog fått bra med pengar...

Men du spelade inte?

– Nej, jag tippar med hjärtat och då kan det gå åt fanders.

Roland Nilssons samling med IFK Norrköping-prylar. Notera även Chelsa-halsduken på hyllan:

Roland Nilsson jobbade på Ericsson i Hudiksvall i 37 år, hans fru Maj i 36. Nu är de båda pensionärer. Hans samling av saker från IFK Norrköping och Frölunda håller på att växa ur rummet i huset i Harmånger. Men det finns gränser, menar han.

– Där har frun sin vävstol, det är nog att jag har gjort den där tavlan där, säger han och visar den enda delen av rummet som inte är täckt av hockey- och fotbollsprylar.

Kan du lägga mer tid till samligen nu när du är pensionär?

– Klart jag kan!

Dum fråga, kanske?

– Ja, dum fråga.

Vad tycker de runt dig om ditt stora intresse?

– Äh, inte säger frun något om det här heller.

Roland Nilsson har själv aldrig arbetat inom idrotten, som ledare eller så.

Vad har du för andra intressen?

– Nej, det är fotbollen och hockeyn som gäller. Jo, och barnbarnen!

Roland Nilsson, 66 år från Harmånger, har haft ett dröm-år som supporter till IFK Norrköping och Frölunda HC.

1981 såg han sin första match på plats i Norrköping, men under 1980-talet blev det inte så många live. Detta har eskalerat sedan dess – Roland Nilsson ser minst ett par matcher i Norrköping per säsong, plus att han åker till bortamatcherna i Gävle och Sundsvall.

– Sen har jag tänkt åka till Östersund nu till hösten, säger han.

Om fotbollsguldet 2015 var oväntat så var nog Frölundas SM-titel nu i våras lite mer väntad.

– Nu var vi ju ganska tippade ändå, säger Roland Nilsson, som håller SM-gulden 2003 och 2005 något högre när han ombeds plocka ut det häftigaste Frölunda-minnet. Han blev supporter av Göteborgslaget något senare än IFK Norrköping; "73-74-75 någongång".

Även där var det profiler som fick honom intresserad.

– Mats Lindh, Kjell-Ronnie Pettersson, bröderna Willy och Evert Lindström, "Blixten" Henriksson, Roger Olsson och dom där, säger han i en lång name-dropping.

Ren fakta är dock att han under 40 år har stöttat ett hockeylag som har sin hemvist 70 mil från Harmånger.

– Man förstår ju inte egentligen var man håller på ett lag som ligger så långt bort, det är många som frågar mig det när det finns så mycket lag närmare. Men det går inte att byta nu, jag sitter här och klipper och klistrar i vild förtvivlan, säger han.

Efter guldet har det varit stor spelaromsättning i Frölunda. Roland Nilsson följer naturligtvis det nya bygget mycket initierat. Det är främst backsidan som oroar i dagsläget.

– Frölunda har ju tappat sju backar av åtta. Men nu har vi ju fått Jacob Larsson tillbaka, han ska vara med Frölunda i vinter, säger Roland Nilsson.

Som den långväga supporterprofil han är så känner även lagets mest profilstarka spelare igen honom ute på SHL-arenorna.

– Alltså, Lasu (Nicklas) och Joel (Lundqvist) mest, inte hela laget, jag känner inte alla. Lasch (Ryan) har jag aldrig kommit mig in riktigt med, inte Fälth (Elias) som går till Brynäs heller, han sitter man inte och snackar med...

– Men flera känner ju igen mig, som i Ö-vik till exempel, där står jag där bakom när de kommer och följer med in mot omklädningsrummet. Jag går ju inte in och pratar, men är där och hänger med spelarna, säger Roland Nilsson, och lägger till ett "Joel är kung" om Lundqvist.

Frölunda-delen i Roland Nilssons nostalgirum.

Men hur det egentligen med de lokala hockey- och fotbollslagen?

Jo då, Roland har ett visst intresse för både HHC och HuFF – men inte på långa vägar så passionerat som för elitlagen i hans hjärta.

– Jag känner ju Fredrik Jönsson i Hudik Hockey, han har jag ju lite kontakt med. Jag håller ju på dom också naturligtvis, säger Roland Nilsson, som tar sig ner till Glysishallen i Hudiksvall några gånger per säsong för att se matcher.

HuFF då?

– Jag följer dom i tidningen så klart, men åker inte in så ofta. En eller två gånger per år, kanske.

Apropå det här med dumma frågor – det finns en som påtvingat ändå måste ställas, dock med ett ganska givet svar...

Vilka väljer du först, IFK Norrköping eller Frölunda?

– Det gör jag inte. Gäller Norrköping eller Frölunda kan jag inte sätta någon före den andra. Det är omöjligt.

Ett minne ganska nära i tid vill han dela med sig av – som inte har med matcher och SM-guld att göra. När spelarbussen kom till byn...

– Min dotter kom hem en dag och sa: "Pappa, spelarbussen står vid pizzerian". Vi ska se när det var... sextonde i tredje, måste ha varit för två år sedan då när Frölundas J20 hade varit till Ö-vik och Skellefteå och spelat. Då blev det en utryckning dit med bilen, jag träffade Pierre Johnsson, säger Roland Nilsson, och visar upp en egentagen bild från tillfället.

Det finns dock tillfällen när han inte skyltar med sitt supporterskap. Resorna genom Stockholm kan vara lite obehagliga, och för att undvika konfrontationer med supportrar till AIK och Djurgården har han inte på sig Norrköpingskläder då.

På frågan om det finns något fotbollslag han inte gillar rycker frun Maj in från köket där middagen ska lagas:

– AIK:s supportrar, säger hon och Roland håller med.

Annars är det Frölundas ärkerival Färjestad han gillar att se åka på smörj. Och även elitlaget som ligger närmast geografiskt.

– Brynäs vill man gärna vinna mot, efter all stryk vi fick av dom på 60- och 70-talet, säger han.

SE ÄVEN: Pax och Leo i sportens fotspår – här är banan där Ronnie Pettersson började

Mer läsning