Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är SIF-spelaren som är den störste Danskdödaren i svensk fotboll

/
  • Danskdödaren slår till. Bertil Ericsson nickar in ett av sina fyra mål mot Danmark i Idrottsparken i Köpenhamn förbi den danske målvakten Svend Jensen – 30 000 ser på, och tystnar, den 17 juni 1934.
  • Bertil Ericsson tillsammans med Tomas Brolin – Danskdödare han också i EM 1992 i Sverige. Och sedan en av världens bästa spelare under VM i USA 1994.

När Sverige lördag och tisdag spelar avgörande EM-kvalmatcher behövs något extra.
En spelare som Bertil Ericsson.
Centern från Sandvikens IF som 1934 blev Danskdödaren med hela svenska folket när han gjorde fyra mål mot Danmark i Idrottsparken i Köpenhamn.

Annons

Bertil Ericsson hade gjort landslagsdebut redan året innan, när han kastades in i VM-kvalmatchen mot Estland och sköt två mål när Sverige vann med 6–2.

Även i 1933 års match mot Danmark höll Bertil sig framme och sköt två mål – men danskarna vände och vann med 3–2 i Stockholm.

Trots det fick Bertil frän kritik av krönikören Sebastian i Stockholms-Tidningen:

"För sina mål kommer väl centern Bertil Ericsson att anses självskriven i kommande landslag, men sanningen om denne man är annars att han åtminstone än så länge är en mycket enkel fotbollsspelare. Han behärskar bollen lika lite med huvudet som med fötterna och förefaller mest inställd på att rusa fram som ett lokomotiv. Berövad sina innrar och med en lång och bra centerhalv emot sig torde han anses som komplett ofarlig för omgivningen."

Tuffa ord.

Och kanske brann revanschens eld i den unge Bertil Ericsson när han sprang ut på Idrottsparken i Köpenhamn året efter, den 17 juni 1934.

För blott tredje gången besegrade Sverige arvfienden på dansk mark.

Och det var mycket en spelares verk.

Bertil Ericsson – som sköt fyra mål.

– När Danmarks store center Pauli Jörgensen gjorde 3–3 en bit in på andra halvlek var det ett otroligt liv på arenan. Jag försökte säga något till innern Lillis Persson vid avsparken men det gick inte att göra sig hörd. Publikvrålet kändes som örfilar, berättade Bertil Ericsson i en stor intervju Sporten gjorde med honom.

Det jublet från 30 000 skulle tystna. Och det var Bertil Ericsson som gjorde det.

Han hade redan gjort två mål på den danske målvakten Svend Jensen.

Men det skulle komma två till, och det snabbt.

I 60:e och 62:a minuten.

– Svend Jensen hade jag träffat på redan i matchen året före. Jag spelade alltid hårt och satte mig i respekt.

Bertils 5–3-mål var det som avgjorde matchen, och det kom efter en duell mellan honom och målvakten Jensen.

– Vi fick en frispark i närheten av Danmarks mål och jag gick en idé om att vi skulle köra en fräckis. Jag skrek åt centerhalven Rosén att han skulle slå bollen mellan muren och målet – sedan stack jag.

– Jag var snabb på den tiden, gjorde 100 meter strax under elva sekunder så jag hann före Jensen.

– Men jag kom lite konstigt och fick sticka fram knäet i stället för att skjuta.

Men mål blev det.

Och tvärtyst på Idrottsparken.

Och Bertil Ericsson fick sitt erkännande. Så här skrev signaturen Mr Jones i Dagens Nyheter:

"I Bertil Ericsson har Sverige också en man som förstår det moderna centerspelets viktigaste detaljer, nämligen att hålla sig framme och sätta allt på ett kort när chansen finns. Fyra mål av samme man är en bedrift utan dess like. Fyra vackra mål dessutom."

LÄS ÄVEN: Här är fler Danskdödare – från Gustav Vasa till John Guidetti

Med sina fyra mål i 5–3-matchen mot Danmark den där junidagen 1934 blev Bertil Ericsson historisk i svensk fotboll.

Han skulle bli det ytterligare en gång, med en prestation som inte överträffades på lång tid.

Då i Sandvikens IF:s rödvita dräkt två år senare.

Det var i den klubben som Bertil hade sina framgångar på fotbollsplanen.

Han kom ursprungligen från Dalarna. Var född i Falun och uppmärksammandes först när han vann Kronprinsens pokal med Falu Läroverk. Han spelade i början i Falu IK och gjorde sig kände som en center av Gunnar Nordahl-typ – men före Gunnar Nordahl.

Bertil var fräck och frän, kunde skjuta i steget och var ovanligt snabb.

AIK, som var regerande svenska mästare 1932, upptäckte vid en uppvisningsmatch den unge masen när denne gjorde alla fem målen när Falu IK vann över AIK med 5–4. AIK värvade honom som ersättare till den redan legendariske AIK-centern Pära Kaufeldt.

Men det blev bara några enstaka matcher för Bertil Ericsson i AIK, och efter en sjukdom avbröt han sina studier och flyttade för ett framtidsjobb på Sandvikens Jernverk, i dag Sandvik.

Sedan började karriären på allvar, i ett Sandvikens IF som skrek efter en center.

Under tolv år i SIF gjorde Bertil 132 mål på 211 allsvenska matcher.

Många viktiga.

Och ett alltså historiskt.

Det kom direkt efter det svenska olympiska fiaskot i Berlin 1936 mot Japan i den allsvenska premiären mot IFK Göteborg på Ullevi den nionde augusti.

Det kom rekordsnabbt, och var då och under lång tid det snabbaste målet i allsvenskan.

– Ingen hade gjort mål så snabbt i allsvenskan som jag gjorde då, berättade Bertil Ericsson.

– Jag petade bollen till lagkompisen "Hinden" Bergström, sedan stack jag så snabbt jag kunde och fick tillbaka bollen – och sköt från vänsterkanten direkt i mål.

I efterhand skiftade tidsbedömningen av målet.

Ett referat säger: "...så lång tid det tog att springa halva planen."

Ett annat: "...innan det stora tidsuret på södra kortsidan hade hunnit röra på sig."

Ett tredje: "...efter fem sekunder ringde det hos IFK Göteborgs målvakt Anders Rydberg."

Exakt vet man alltså inte. Men med dagens teknik räknas nu Kalmars Daniel Mendes mål efter 6,4 sekunder mot Helsingborg våren 2010 som det snabbaste.

Bertil Ericsson var en del av Sandvikens IF:s storhetstid under 30-talet och var med och blev trea 1935-36, och fyra 1934-35 och 1936-37.

Han var också den som låg bakom de rödvita tröjor som gjorde att Sandvikens IF kallades Rödvästarna av sina anhängare.

– Jag var som många andra imponerade av Arsenal i engelska ligan, av laget och av de snygga dräkterna. Såg jag gjorde ett förslag och sedan fick medlemmarna rösta mellan det och några andra vid en uppvisning på Valhalla, mindes Bertil.

Hans förslag vann, och dräkterna är alltså desamma fortfarande.

Bertil Ericsson gjorde tio landskamper, och blev uttagen till OS i Berlin 1936.

Han spelade dock inte den ödesdigra matchen mot Japan; 2–3 – som skickade ut Sverige ur OS direkt.

– Det var trist. Jag hade passat bra i matchen med min snabbhet. Det hade hjälpt mot de kvicka, men faktiskt rätt dåliga japanerna, mindes Bertil.

Han hade också andra minnen från OS. Från invigningen.

– När Hitler kom in reste sig alla i publiken och skrek Heil och gjorde Hitlerhälsningen. Men jag och min kompis från AIK, "Isse" Eriksson satt kvar. Det blev riktigt otrevligt, folk gillade inte det – men vi vägrade resa oss och göra nazihälsningen. Det skulle aldrig ha fallit mig in.

Trots 2–3 mot Japan hann Bertil känna av OS-atmosfären.…

– Jag träffade massor av trevliga idrottskillar från hela världen, och samlade på mig en hel del autografer. Bland annat stötte jag ihop med en friidrottare från USA som var både trevlig och duktig...skulle det visa sig. För jag såg honom sedan under längdfinalen på Olympiastadion. Det var Jesse Owens.

Bertil Ericsson flyttade 1944 från Sandviken till Sundsvall och trappade ned i Kubikenborgs IF där han även var tränare och sedan ordförande. Civilt hade han en spännande karriär, bland annat som egen företagare.

Han avled 18 augusti 2002 vid en ålder av 93 år.

LÄS ÄVEN: Här är fler Danskdödare – från Gustav Vasa till John Guidetti

Mer läsning

Annons