Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brolins minnen från VM-94

/

Fotbolls-VM 1994 gav svenskt VM-brons och en av medaljorganisatörerna var Tomas Brolin från Finflo.

Han berättar här om sina minnen från den magiska fotbollssommaren 1994.

Annons

– Det är så många minnen att ni skulle få göra en bilaga om jag skulle berätta allt, säger Tomas.

– Men om jag rangordna det hela så blir det naturligtvis bronsmatchen och medaljutdelningen som etta, hemkomsten till Sverige som tvåa och matchen mot Rumänien med all den spänning som var, trea.

VM-slutspelet i USA 1994 var ett på förhand öppet VM.

– Vi var ju några som var med redan i Italien 1990 och jag tror att vi, men framför allt ledningen, hade lärt sig av misstagen, säger Tomas.

– Men framgångarna i EM 1992 betydde också oerhört mycket. Då kände vi att vi inte alls var så långt efter de bästa.

Sverige hamnade i samma grupp som Brasilien, Ryssland och Kamerun, och den första matchen gick mot Kamerun, den på papperet kanske svagaste länken i grupp – och en match som Sverige borde vinna.

– Direkt efter slutsignalen och 2–2 kändes det som en missräkning, men med lite distans så var det ändå helt okej. Vi hade tagit poäng och sluppit förlora med 1–2, säger Tomas.

Sedan väntade Ryssland i något av en ödesmatch.

– Vi hade ju två vägar att gå, antingen spöade vi Ryssland eller också Brasilien, och i det läget kände alla att Ryssland skulle vara enklare, säger Brolin.

Det blev seger med 3–1 och sedan 1–1 mot Brasilien.

– Oavgjort med mersmak. Det var också ett kvitto på att vi kunde mäta oss med de bästa, säger Tomas.

I åttondelsfinalen väntade dels Saudiarabien, och dels värmen i Dallas.

– Det kändes som att det var närmare 100 grader i Dallas, men värmen spelade ingen roll. Vi var inte mätta på att ta oss till slutspel, vi ville längre, säger Tomas.

Det blev seger med 3–1 och Rumänien i kvartsfinalen. Kennet Andersson nickade in 2–2 i förlängningen och bäddade därmed för Thomas Ravellis fantastiska straffräddningar, och en svensk semifinalplats, motståndare Brasilien igen.

Romario gjorde då matchens enda mål och sköt Brasilien till final, och för Sverige väntade bronsmatch mot Bulgarien.

– Vi ville verkligen ha medalj och bestämde oss för att gå ut och ge järnet direkt så att inte bronsmatchen skulle bli någon tråkig match, och första halvlek var helt underbar.

Efter 4–0 fick Tomas den efterlängtade bronsmedaljen kring halsen, och på sikt förstod han också att han varit med om att skriva fotbollshistoria.

– Man trodde inte att det fanns ett sån´t glädjerus som det var i Sverige, det var sydamerikanskt över det hela i Stockholm, säger Tomas.

Mer läsning

Annons