Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bågefeldt: Ovationerna till "Sam" skickade en tydlig signal från ett starkt Idrottssverige

/

Det blev en kväll fylld av glitter, glamour, legendarer, patenterad halvdan humor, Babben och ovanligt gäspiga artistframträdanden.

Annons

För mig, som medarbetare på Mittmedia-sporten, blev Idrottsgalan dessutom en kväll som påminde om vilket otroligt utbud av extremt framgångsrika idrottare som vi har i vår, förvisso rätt rejäla, del av Sverige.

Överallt, i nästan alla priskategorier, drällde det av sportisar med koppling till det som vi internt ibland kallar för Mittmedia-land.

Det är också de jag lägger fokus på i den här lilla betraktelsen från kvällen.

Charlotte Kalla, Johan Olsson, Jennie Johansson, U21-landslaget i fotboll, Niklas Edin och hans curlinglag, Antonio Lindbäck i speedway-landslaget, Rikard Grip och Lasse Lagerbäck.

Ni hör ju själva. Bara en snabb blick på vilka som faktiskt var nominerade inför galan, räckte egentligen för att förstå vilket privilegium det är att vara idrottsintresserad hos oss.

Att vissa, några timmar senare, kunde åka hem – eller släppa loss på efterfesten – lite, lite nöjdare än andra, det hör ju liksom till.

Kvällens storslam tog U21-landslaget, och när jag mentalt förflyttar mig tillbaka sju månader i tiden så känns det så oerhört rätt.

Det var då som Patrik Carlgren räddade den där straffen från William Carvalho och såg till att den gula väggen bakom målet rämnade till en enda stor svensk glädjehög.

Jag var själv på plats den där magiska kvällen i Prag, och är kanske måhända något färgad i min bedömning, men visst tusan var det välförtjänt att den prestationen prisades inte mindre än tre gånger under kvällen.

En skräll av format och frågan är om någon av oss kommer att få uppleva när liknande fotbollshistoria skrivs under vår livstid.

Falusonen Carlgren var ende spelare på plats under galan och fick därmed den stora äran att två gånger kliva upp på stora scenen.

Andra gången såg han till att få med sig Årets Ledare, U21-landslagets förbundskapten Håkan Ericson, som visade att gammal fortfarande är äldre, åtminstone när det kommer till den nobla konsten att hålla tacktal.

Sundsvallsbon Johan Olsson var redan en av de största, men underströk det faktumet, då han numera kan ställa ytterligare en ärofylld utmärkelse på prishyllan.

Det stod väl mellan honom och Zlatan, men när allt till sist skulle avgöras så var det guldhjälten från hemma-VM i vintras som var den större av de båda storstjärnorna.

Kvällen blev ytterligare ett kvitto på Olssons storhet som idrottsman, även om jag har svårt att tro att det inte grämer, åtminstone lite, att han än en gång föll precis på mållinjen i Jerring-omröstningen. Jag har svårt att se att han får fler chanser.

Hade Olsson knipit även Jerringpriset så hade det varit lätt att utse honom till galans självskrivne kung (drottning var odiskutabelt Sarah Sjöström).

Nu skulle jag snarare säga att Idrottsgalan 2016 fick tre kungar och även i den skaran var det gott om Mittmedia-bekanta ansikten.

Ingen annanstans smattrade fotoblixtrarna lika snabbt som runt bordet där kvällens tre hederspristagare höll hov - ett bord som redan tidigt under kvällen kändes som lite av festens självklara medelpunkt.

Och tacka för det.

Vad dessa tre herrar har betytt för svensk ishockey är svårt att värdera och när Ö-vikssonen Peter Forsberg tillsammans med Avestasonen Nicklas Lidström och Mats Sundin någon timme senare fick kliva upp på scenen för att motta kvällens hederspris, vågar jag lova att gåshuden bredde ut sig över både en och annan lekamen i lokalen – inte minst min egen.

De tre största symbolerna för min ungdoms hockeytokiga jag var äntligen samlade på samma scen, och på något sätt kändes det så vansinnigt rätt.

För folk i min generation (och knappast någon annan heller) tvivlar jag på att det någonsin kommer att lysa några starkare stjärnor på hockeyhimlen.

Respekt, var ordet.

Kvällens kanske viktigaste pris delades dock ut av Sportspegeln och gick till domaren och Ljusne-bon, Salem Zahda Aldarcazallie, och domarobservatören från Hälsingland, Dan Bergh.

Syrien-flyktingen Aldercazillies historia är ytterligare ett bevis på att sport kan fungera på långt fler, djupare och viktigare, plan än de som innefattar själva tävlingsmomenten – här som en väg in i ett nytt samhälle.

Läs också: "Sam" från Hälsingland hyllades stort på Idrottsgalan – fick ta emot Sportspegelpriset: "Vill tacka Sverige"

De stående, långa ovationerna efteråt skvallrade dessutom om ett starkt Idrottssverige som skickade en tydlig signal ut i en värld som dessa dagar lite för ofta känns obehagligt kall.

Där och då kände man sig lite extra nöjd över att representera, eller åtminstone arbeta med och gentemot, något så fint som idrottsrörelsen.

Ett faktum som var värmande att ta med sig ut i den stockholmska januarinatten.

I morgon bär det hem till Mittmedia-land – hem, till mer idrott.

■■ Håll koll på ditt favoritlag – få pushnotiser när vi skriver om Ljusdals IF, Söderhamns UIF, Hudiksvalls HC eller Arbrå HK. Ladda ner Hela Hälsinglands nya app till Iphone eller Android.

SE ÄVEN: Islands populäraste man om GIF Sundsvall-stjärnornas EM-chanser

SE ÄVEN: "Foppa" om Modos tunga säsong – "Har varit lite turbulent"

SE ÄVEN: Tomas Brolin om Sveriges EM-chanser

SE ÄVEN: Antonio Lindbäck om VM-guldet och att inte längre köra för Masarna

SE ÄVEN: Patrik Carlgren om a-landslaget och EM-drömmen

SE ÄVEN: Friidrottsoraklet om Kallurs comeback: "Hoppas det håller den här gången"

SE ÄVEN: Förbundskaptenen Erik Hamrén om Patrik Carlgren, Jocke Nilsson och Liverpools intresse för Emil Forsberg

Mer läsning

Annons