Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Stressa inte talmannen – övergångsregeringen håller ställningarna

Artikel 4 av 5
Ledare Regeringsbildningen
Visa alla artiklar

Annons

Det är ingen brådska med regeringsbildningen

På fredagen meddelade talmannen Andreas Norlén att Stefan Löfven är näst på tur att försöka bilda regering, och att denna gång är det skarpt läge. Oavsett hur det går i sonderingen kommer Löfven att prövas i riksdagen. Möjligen kan han få extra tid på sig om han tror att det skulle underlätta bildandet av en regering som kan tolereras av riksdagen.

Ett av talmannens argument för att knuffa fram Löfven till riksdagen är att snabba på processen, då han uppfattar att tålamodet börjar tryta hos svenska folket.

Efter fyra statsministeromröstningar blir det nämligen obönhörligen extraval. Eftersom de flesta partier vill undvika extraval kan tidspressen möjligen lösa upp några av de knutar som hittills stått i vägen för regeringsbildningen.

Det mesta hänger fortfarande på Centerpartiet och i viss mån också Liberalerna. Som varande mittenpartier är det i slutändan deras beslut som avgör vilken regering som kommer att släppas fram. Det räcker att de lägger ned sina röster i en omröstning om exempelvis en ren S-regering för att Löfven ska bli statsminister kommande mandatperiod. En sådan minoritetsregering skulle kunna söka överenskommelser både med V, MP och med Alliansen.

Både C och L kommer i dagarna att samla sina partistyrelser och resonera om fortsatta strategier för att eventuellt ge Annie Lööf och Jan Björklund mandat att ändra sina positioner.

I dagsläget verkar det främmande att någon av dem skulle backa i frågan om en Kristerssonledd regering med stöd av SD. Både Lööf och Björklund har sedan valet intagit tydliga idealistiska och principfasta positioner mot SD-samarbete, och att backa från dessa vore politiskt självmord framförallt för Lööf som har starkt stöd i sitt parti för den intagna positionen. Björklund har det betydligt tuffare, då Liberalerna är splittrade i frågan, och stämningen inom partiet framstått som hätsk de senaste veckorna.

Båda två har däremot hela tiden varit öppna för blocköverskridande samarbete. De har visserligen sagt att detta samarbete förutsätter att hela Alliansen är med, men om M och KD inte vill blir det något lättare för C och L att backa på den punkten och lägga skulden på allianskollegorna.

Om Löfven också denna gång misslyckas med att bilda en regering som tolereras av riksdagen lär vi inte få någon ny regering före årsskiftet. Det behöver inte vara något dåligt.

Egentligen är det inte alls någon brådska. Kanske kan det till och med vara bra om både talmannen och partiledarna får en julledighet på sig att tänka igenom sina strategier.

Under tiden rullar det på ungefär som vanligt. Övergångsregeringen sköter det löpande, riksdagen jobbar på nästan som vanligt och medborgarna märker inte mycket av att det är en övergångsregering som håller ställningarna.

Visst vore det bra om vi får en ny regering. Sverige behöver flera omfattande reformer på olika områden, reformer som är svåra att genomföra i nuvarande tillstånd. Men att stressa fram en ny regering kan också resultera i att vi får en ovanligt svag regering, en som inte får stöd för sina reformer och kanske ändå faller under mandatperioden.

Därför är en utdragen process för att hitta bästa möjliga regeringslösning att föredra.

Annons