Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Greta Thunbergs belackare säger mer om sig själva än om henne

Artikel 4 av 4
Ledare om klimatet
Visa alla artiklar

I onsdags presenterade IPCC, FN:s klimatpanel, en ny rapport om hur haven och isarna påverkas av de pågående klimatförändringarna. Isarna smälter snabbare och haven stiger snabbare än enligt tidigare beräkningar. Det är en utveckling som hotar över en miljard människors överlevnadsmöjligheter. I klartext: allt ifrån tillgång till rent vatten och matförsörjning till infrastruktur hotas. Stora delar av klotet kan om inte utvecklingen vänder bli obeboeliga i en nära framtid.

Samtidigt som denna rapport presenteras är det en lång rad mycket små människor som tycks lägga all sin energi på att förminska och håna klimataktivisten Greta Thunberg. En person i Sverige har gått så långt som att lämna en orosanmälan till socialtjänsten för att få stopp på henne.

Det är skamligt och oerhört upprörande. Som om inte socialtjänsten har fullt upp med anmälningar om barn som verkligen far illa.

Under veckan som gått har miljontals människor runt hela världen gått ut och demonstrerat för att rädda klimatet. De har gjort det i Greta Thunbergs namn. Hon är bokstavligen Greta med hela världen. Sveriges just nu utan konkurrens mest inflytelserika person.

Greta Thunberg som för drygt ett år sedan satt ensam med ett plakat utanför Sveriges riksdag, fredag efter fredag. Med tiden blev hon mindre ensam, och idag har hon miljontals följare som demonstrerar vid hennes sida.

Hon hånades då, när hon satt ensam utanför riksdagen. Hon hånades av framförallt vuxna män.

Hon hånas idag, när hon leder miljoner i kampen för att rädda klimatet. Hon hånas framförallt av vuxna män.

Samtidigt som hon hyllas av världsledare och inflytelserika människor världen över och har varit veckans huvudnyhet inte minst i de stora amerikanska medierna, finns en motrörelse som tävlar i att vara mest hånfull eller komma med den galnaste konspirationsteorin om hennes engagemang.

Länge var argumentet att hon borde vara i skolan istället och att skolk inte ska uppmuntras. Då hon visade sig få toppbetyg trots frånvaro varje fredag under sista läsåret i grundskolan har det argumentet blivit svårare att framföra.

Nu ifrågasätter man istället hennes psykiska hälsa, och menar att de som hyllar henne gör henne en otjänst då det blir en för tung börda för en liten flicka att axla.

På måndagen höll hon ett tal, ett tal som kommer att gå till historien, ett tal som jämförts med Martin Luther Kings berömda "I have a dream". Ett tal som var retoriskt perfekt. Det var känslomässigt, ja. Men det var också Martin Luther Kings tal.

Att vara arg och ha nära till tårar när man talar om en så viktig sak som mänsklighetens överlevnad, inför världens ledare som har möjlighet att påverka, det är inte tecken på mentalsjukdom som vissa påstått. Det är inte tecken på att hon mår dåligt och borde ha stannat hemma. Det är ett tecken på att hon är rosenrasande och inte tänker stryka ens världens mäktigaste människor medhårs.

Hon har själv varit tydlig med att det är först sedan hon började klimatstrejka och försöka göra vad hon kan som hon mår bra. Tidigare var hon hemmasittare och mådde betydligt sämre.

Den som följer henne och lyssnar på vad hon faktiskt säger och skriver vet också att hon är fullt kapabel att svara för sig själv och bemöta kritik, på ett nästan övermänskligt sansat sätt sett till de vidriga påhopp hon får ta emot.

Greta Thunberg säger att vi inte ska lyssna på henne utan på forskarna. Men mänskligheten har alltid behövt, och kommer alltid att behöva, förebilder. Modiga personer som kan säga som det är och göra det med den patos som Greta uppvisade under klimatmötet. Någon som visar vägen och skänker hopp.

De flesta av oss kanske är lallande fånar som blir tårögda av Greta Thunbergs framgångar och stolta när hon tilldelas pris efter pris.

Men jag är hellre en lallande fåne som ändå tänker efter när Greta Thunberg spänner ögonen i hela vuxengenerationen och väser "How dare you?", än jag är en vuxen person som mobbar barn och unga engagerade människor i offentligheten.

Men så är jag också mer rädd för klimathotet än jag är för en intelligent och engagerad tonåring.