Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Annie Lööfs och Jan Björklunds kurage visar att politik inte är en barnlek

Artikel 3 av 5
Ledare Regeringsbildningen
Visa alla artiklar

Annons

Lek med tanken att regeringsbildningen skulle ha processats bakom slutna dörrar. Att alla förhandlingar och voteringar ägt rum utan den ständiga mediebevakningen, och att inget läckte ut förrän resultatet var klart.

Även i en sådan situation skulle beslutet som Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) tog att rösta emot Kristersson som statsminister ha varit mycket svårt, av flera skäl. Dels för att de hade makten inom räckhåll, och politiker vill oftast ha makten om än inte alltid för maktens egen skull, utan för att kunna förändra samhället. Dels för att de gick emot sin kollega, sin allierade. Inte minst konflikträdda svenskar kan nog sätta sig in i hur svårt det måste vara, även när ingen utomstående invigs i konflikten.

Ett sådant beslut fattar man inte lättvindigt.

Nu har dörrarna varit allt annat än slutna. Processen har skildrats in i minsta detalj, varje dag sedan valet den 9 september. Och offentligheten har medfört vad Jan Björklund i riksdagen kallade för "en formidabel hat- och hetskampanj [ ] från den svenska högerns svans. Under mina 25 år i politiken har jag inte upplevt något liknande."

Detta hat har naturligtvis inte riktats enbart mot Björklund och Liberalerna. Annie Lööf har fått ta emot hatet i betydligt större omfattning, givet att hon är kvinna. Också övriga av partiernas riksdagsledamöter har utsatts för hat, hot och påtryckningar för att inte rösta ner Kristersson. Björklund var tydlig med att hatet kommit från "svansen", och inte från "den moderata ledningen".

Björklund vill inte gå in på exakt hur hatet formuleras, men det räcker med en enkel sökning på Twitter eller Facebook för att häpna över grovheten, inte minst i de kommentarer Annie Lööf får på Twitter. Hon blir kallad allt från "pantat våp" till "kommunist" och "förrädare", och så saker som inte heller jag vill återge.

Det har hävdats att den utdragna regeringsbildningsprocessen skulle äventyra demokratin, och att partiledarna helt enkelt måste "sätta sig ner och komma överens".

Men den utdragna processen visar snarare på demokratins styrka, och – att politik inte är en barnlek. Ibland är det viktigare än annars att stå fast vid sina värderingar så som Lööf och Björklund nu gör.

Vad som däremot hotar demokratin är när tonen blir så hatisk som den varit de senaste veckorna, och när direkta hot uttalas mot meningsmotståndare.

Den dagen dessa hot och påtryckningar lyckas med sitt syfte – att tysta eller få motståndaren att vika ner sig av ren utmattning – den dagen kan vi knappast tala om fungerande demokrati längre.

Annons