Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjutton Konsumkassar fyllda av minnen av Lena Nyman

/
  • Anna-Lena Hemström och Anna Bromee i föreställningen Ett bloss för Lena Nyman.
  • Anna Bromee och Anna-Lena Hemström i föreställningen Ett bloss för Lena Nyman.

När Lena Nyman dog 4 februari 2011 hade hon packat ner dagböcker, brev och bilder för att skänkas till Sveriges Teatermuseum. Det blev sjutton Konsum-kassar och tre flyttkartonger fulla av minnen. Det är utgångspunkten för teaterföreställningen Ett bloss för Lena Nyman.

Annons

En timmes föreställning för att berätta om någons liv och gärning är inte mycket och definitivt inte när det gäller en av våra största och folkkäraste skådespelerskor. Jag tycker att Anna Bromees manus ändå är väldigt lyckat. Inte kanske för att vi får veta så många detaljer, Bromee har förtjänstfullt utelämnat de flesta namnen på vänner och pojkvänner, men för att hon i komprimerad form ändå lyckats ge en helhetsbild av människan Lena Nyman.

Titeln anspelar på Bodil Malmstens dikt Ett bloss för moster Lillie, den dikt som Lena gjorde till sin. Den går som en röd tråd genom föreställningen och ger berättelsen en ömsint och kärleksfull ton som aldrig tippar över i sentimentalitet. Istället lyckas den förmedla en närhet till människan Lena.

Berättelsen tar sin början när den då sexåriga Lena tas till Tant Emmys teaterskola för att komma över sin blyghet. Från det startade en fantastisk teaterkarriär och i arbetet blev hon mestadels höjd till skyarna av både recensenter och publik. Privatlivet hade hon svårare att hantera. Alla dessa män, missbruket av alkohol och cigaretter, mörkrädslan, ensamheten.

Hennes skicklighet som skådespelerska och slagfärdighet gav oss också bilden av en tuff och tålig kvinna. Kanske var det därför recensionen av hennes roll i Jag är nyfiken blå kunde skrivas så rått och hjärtlöst att vi än i dag hickade till i bänkarna när vi fick höra den efter så många år.

Anna Bromee och Anna-Lena Hemström gör ett utmärkt arbete på scenen när de agerar växelvis som berättare och skådespelerskan. De spelar upp små scener ur Nymans långa och rika repertoar. Då och då spelas det upp sekvenser med Lena Nyman själv på filmduken i scenens bakkant. Där väcktes saknaden och jag ville höra och se mer av denna stora aktris. En föreställning som visar att hon absolut inte är glömd.

Mer läsning

Annons