Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lek är livsviktigt

/

Barnen leker för lite. En del vet inte hur man gör, och andra har svårt att hinna med. Det menar Ylva Andersson, specialpedagog och projektledare på Lekfrämjandet.

Annons

På måndagen höll hon en föreläsning på Mariagården på temat "Barn som inte leker" för förskollärare och lekterapeuter .

– Barn som inte leker mår inte så bra. Lekande barn är friska barn, slår hon fast.

I föreläsningen tar Ylva Andersson upp fantasins betydelse för kultur och forskning, och att barn som leker tränar sig på att gå in i roller och förstå hur andra människor tänker och känner.

– Leken hänger samman med vår förmåga till kärlek och empati. Får vi ett samhälle utan empatiska människor då...ja, det är människans undergång, säger hon.

Ändå verkar det alltså som att barnen leker mindre och mindre. Och orsaken är inte bara alla skärmar som de numera är omgivna av. Ylva Andersson är kritisk till överpedagogiska förskolor där allt är schemalagt och barnen inte får utrymme att leka fritt.

– När barnen är mer och mer tid på förskolan, så tänker man att det borde finnas mer och mer tid att leka. Men leken blir underordnad den planerade verksamheten. Om en förskoledag blir för uppstyckad så blir det ingen sammanhängande lek, säger hon.

Dagisgrupperna har också blivit större, vilket gör det svårt att skapa miljöer där barnen kan få arbetsro med sina lekar. Samtidigt kan man inte som vuxen tro att barnen bara leker av sig själva. Här har förskolepersonalen ett pedagogiskt ansvar.

– Vi vuxna är ju förebilder eller identifikationsobjekt som visar hur man leker, hur man låtsas, säger Ylva Andersson.

Hon representerar föreningen Lekfrämjandet, som är en del av den internationella organisationen International Play Association. Manne af Klintberg, mer känd som clownen Manne, är ordförande för den svenska avdelningen. Just nu håller Lekfrämjandet på med ett forskningsprojekt om barn som inte leker. Ylva Andersson är projektledare.

– Vi vill skapa en folkrörelse och ett upprop om den viktiga leken, säger hon.

En av åhörarna är förskolläraren Bitte, som tycker att det räcker med förnamnet. Hon arbetar på Lillbergets förskola och känner igen en hel del av det Ylva Andersson berättar.

– När man tänker tillbaka så lekte man ju mer förut. Nu är det så mycket annat. Barnen ska på aktiviteter och sedan är det teve och skärmar. På förskolan försöker man släppa så mycket man kan på det och lämna utrymme åt den fria leken. Men visst är vi styrda av läroplaner, säger Bitte.

En annan sak är att förskolebarnen ofta måste sopa igen spåren efter sig så fort de växlar från en lek till en annan. Det går inte att spara någonting och fortsätta senare.

– Ibland kan man se mellan ögonen med det, om någon byggt en fin konstruktion eller så. Där måste vi bli lite mer tillåtande, säger Bitte.

Föreläsningen på Mariagården sker inom ramarna för en temadag om den viktiga leken. Bakom initiativet står Laila Lindberg, som också är specialpedagog och bekant för sitt arbete med flyktingbarn.

Mer läsning

Annons