Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De svävar högt i tak på lätta vingar

/

Modellflygsentusiasterna har tagit med sina plan och flyttat in till Bergvikshallen.

Annons

Vintern har lagt sitt kalla täcke över fälten i Mohed. Men i Bergvikshallen är det varmt och högt i tak och plats finns det, åtminstone ganska gott om, för att slipa tekniken inför sommarens utomhusflygningar.

Längs ena långsidan i gymnastikhallen står klubbmedlemmarna på rad och håller koll på planen som stiger, sjunker, svänger och hovrar stilla i luften. Fingrarna rör sig smidigt och vant över kontrollerna. Ett lite för snabbt ryck räcker för att ett plan ska sticka iväg åt något håll och krascha i väggen.

– Det är lätt att man blir lite ringrostig i fingrarna efter en vinter utan flygning, men nu håller vi oss spakvana, säger Lars Henriksson, ordförande i modellflygklubben Albatross.

Även den tredimensionella styrningen är knepig för den som är ovan vid att tänka bakfram och omvänt.

– Man måste vara kvicktänkt. Både tak, golv och väggar kommer ganska snabbt, säger han.

I hallen visas en uppsjö av modeller: gyrokoptrar, yakar, en "dubbeldäckare", combatvingar och många fler, de flesta radiostyrda och delvis hemmabyggda. För många i klubben är modellplanen ett återupptäckt barndomsintresse. Och det är just själva bygget som lockar, en del kan ägna en hel vinter åt samma modell.

– Förr byggdes mer från grunden, i dag kan man köpa i stort sett färdiga satser om man vill. För mig är det tekniken bakom som fascinerar och en utmaning att flyga med något jag har byggt själv, säger Lars Henriksson.

Klubben har ett tjugotal aktiva medlemmar som dyker upp i Bergvikshallen varannan lördag under vinterhalvåret. Magnus Elofsson bor i Hudiksvall, men åker ändå hit på vintrarna. Han visar sitt fjäderlätta plan som är klätt i en tunn plastfilm. Ett lättare plan flyger långsammare och då upplevs lokalen större, berättar han.

– Jag är lite extrem och jobbar väldigt mycket med vikten. Det är en pojkdröm att flyga själv, men det är rätt svårt ekonomiskt. Då känns det väldigt roligt att flyga radiostyrt i stället, säger han.

Men gratis är det inte. Den som vill börja med modellflyg får räkna med att lägga ner mellan tre och fyra tusen kronor på modeller och tillbehör. Många i klubben har bytt ut batterier mot elmotorer då fem till tio gram kan sparas i vikt – och det är små detaljer som avgör.

En bit bort i hallen står klubbens yngste medlem, fyraårige Hugo Stenson-Westerlund, och ger order till pappa Andreas Westerlund.

– Glöm inte extrapropellrarna! Gasa då! ropar han.

Hugo Stenson-Westerlund har flugit modellflyg sedan han bara var ett år gammal och är nu helt uppslukad av hobbyn. Denna gång har han med sig en radiostyrd helikopter, en flygande nyckelpiga och en radiostyrd bil och visar vant hur man sköter kontrollen.

– Man ska gasa, men inte fullt. Då flyger man in i väggen, säger han.

Efter en liten fikapaus är det tävlingsdags. Några combatvingar med fastsatta serpentinsvansar i baken skickas upp i luften och jakten börjar. Den som lyckas hålla sin vinge flygande längst utan att bli nedvispad av de andra planen vinner. Resultaten varierar och skratten ekar mellan väggarna i hallen.

I väntan på sommarens äventyr, då betydligt större modeller används ute på fälten, ser klubben fram emot maratonflygningen den 7 december då tolv timmars sträckflygning stundar.

Annons