Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sockrade bonus utan långsiktighet

Intäkterna måste öka i landstinget sa landstingsråd Eva Tjernström, S, för några veckor sedan. Tyvärr fick hon ingen följdfråga på hur det skulle gå till, mer än att hon dristade sig till ett slags vag försäkran om att invånarna i Gävleborg inte hade en skattehöjning att vänta.

Annons

När nu landstingsdirektör Svante Lönnbark sockrar de så kallade sign on-bonusarna till en halv miljon kronor för läkare som kan tänka sig att stanna ett par år i länet, ser det åtminstone ut som om han sitter på en okänd skattkista.

Sign on-bonusar är annars något idrottsklubbar på elitnivå brukar använda. Det regleras också utförligt på skatteverkets hemsida och de enda exemplen där handlar just om spelare och spelarövergångar. En fotbolls- eller hockeyspelare har relativt kort "livslängd" på sin arbetsmarknad. Och deras löner är inte skattefinansierade varför alla annan jämförelse är överflödig.

Landstinget Gävleborg är alltså unikt i det avseendet och de saftiga erbjudandena uppmärksammas i alla branschtidningar. Det kan möjligtvis leda till att specialistläkare runt om i landet nappar. Frågan är om läkare enbart lockas av pengar.

Att det råder brist på barnläkare, patologer, neurologer, urologer, kärlkirurger, gastrologer, hematologer, endokrinologer, psykiatriker, familjeläkare och nu också smärtläkare är inget att ifrågasätta. Mer än att uppräkningen skapar viss dysterhet och en stilla undran infinner sig; finns det någon läkarkategori som det inte är brist på?

Barnläkarbristen har varit akut länge varför landstingsledningen tidigare gick ut med erbjudandet om 200 000 kronor i så kallad bonus. Lönnbark har nu dragit slutsatsen att det var för snålt tilltaget och höjer i stället insatsen: 300 000 kronor för den specialist som stannar ett år, en halv miljon för den som stannar två år.

Han hävdar också att det är en liten kostnad jämfört med hyrläkare eller rekrytering från utlandet. Det låter som om ett val mellan pest eller kolera. För om en bonus på en halv miljon kronor är en liten kostnad för två års läkaranställning, lever vi i olika världar. Den enskilde läkaren ska också ha en lön utanför själva bonusen och specialistläkarkåren är inte en låglönegrupp.

Överbudandet med bonusar, hyrläkarkarusellen, divisionsdribblandet och chefsstriderna på sjukhusen i länet – allt hänger förmodligen ihop. En akutstrategi som mest liknar en förtvivlad husmor som lappar och lagar, mutar och snyter sina ungar i förbifarten, men som vet att något radikalt måste göras om inte hela hemmet ska falla ihop.

En specialistläkare har en väldigt lång utbildning och arbetslivserfarenhet som ska respekteras och värdesättas. Vi är alla beroende av deras kompetens och goda humör.

Men, vem har sagt att läkarna endast kan lockas med feta lönekuvert för att sätta sin fot i Gävle eller Hudiksvall, i Ljusdal eller Söderhamn? De borde själva protestera mot den ytliga förutfattade meningen om sin yrkeskår.

Arbetsmiljön, en väl fungerande organisation på arbetsplatsen, glada och kompetenta arbetskamrater och driftiga och raka chefer är nog så viktigt, för att inte säga helt avgörande i valet av arbetsplats. I alla fall om man redan har sitt på det torra.

Två år är heller inte någon lång tid på ett arbete. Vad händer sedan? Ytterligare bonus för att förlänga anställningen?

Mer läsning

Annons