Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialismen inte längre vattendelare

Utanför de glesnande leden av enögda partigängare tar de flesta ganska lätt på sådant som partibyten när de går till valurnorna. Inte ens skiften mellan M och S väcker någon större uppståndelse.

Annons

Det har flutit mycket vatten under broarna sedan det överpolitiserade 1970-talet. Jag tänker på tidens gång när jag sitter och bläddrar i den tjocka mapp av Kenth Högströms efterlämnade brev, talarmanus och artiklar som jag fått av Kenths änka Christina.

Högström var produktiv och noggrann som få. Och han sparade det mesta. I mappen hittar jag arga brevväxlingar med ledarredaktioner från den tid då Kenth var rekordungt kommunalråd i Hudiksvall. Flammande, handskrivna tal från hans period som oppositionell SSU:are. Distinkta inlägg från hans första inhopp som ersättare i riksdagen.

Alla är barn av sin tid. Så även Kenth Högström. Det är således väldigt mycket demokratisk socialism och planerad hushållning i hans manus och anteckningar. Det var så man uttryckte sig i stora delar av socialdemokratin på den tiden. Socialismen var som en vattendelare i politiken. Moderaterna profilerade sig som icke-socialister i sitt partiprogram. Då var det inte helt lätt att kliva fram och tillbaka mellan S och M.

Min politiska varseblivning grundlades i det lilla brukssamhället Aspa Bruk i Närke. I stort sett alla var socialdemokrater. Disponenten var förstås högerman och några av halvcheferna var möjligen folkpartister. Så såg det ut.

Därför minns jag den uppståndelse det vållade när det visade sig att en av arbetarna på fabriken röstade på Högerpartiet.

Det är lite annorlunda nu. I den valkrets där jag lekte som barn var i och för sig S fortfarande klart störst i riksdagsvalet 2010. Av de 248 giltiga rösterna i valkrets Aspa fick S 117. Men Moderaterna knep 60 röster.  Socialismen är inte längre en vattendelare. Socialismen finns knappt. Den politiska striden i dag handlar om ansvar, effektivitet, frihet och om rimlig fördelning av gemensamt välstånd. En sund utveckling i mina ögon. Visst har den politiska debatten blivit lite andefattig under resans gång. Så är det. Men jag är säker på att Kenth Högström skulle ha kunnat hålla ett eggande tal även om Sverige av 2011 års modell.

Mer läsning

Annons