Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjejen från Belgien blev kvar i Bollnäs

/

Den unga tjejen från Belgien hade bara tänkt stanna ett kort tag i Bollnäs. 48 år senare är hon fortfarande kvar. Nu blir Martine van Louwe pensionär.

Annons

Hon klev av tåget på Bollnäs station i september 1967 och hade sin syster med som ressällskap. Föräldrarna var inte så glada och tyckte att hon gott kunde ha hittat ett jobb på närmare håll. Martine var själv lite skeptisk.

– Jag tänkte: nu har jag kommit till världens ände. Skulle någon ha sagt: här ska du stanna i 48 år, så skulle jag ha sagt: aldrig i livet!

Det var legendariske läkaren Jern Hamberg som lockade hit henne. Det var akut brist på sjukgymnaster på Bollnäs sjukhus och en belgare som redan jobbade där fick frågan om han inte kände några andra belgare. Det gjorde han.

Martine blev färdig sjukgymnast 1965 och hade fått jobb i norra Frankrike. Där jobbade hon tillsammans med en trevlig ung man som hette Luc.

– Vi kom båda från norra Belgien, utanför Oostende, och han bodde bara åtta kilometer från mig men vi kände inte varandra innan, berättar Martine.

De blev inte ett par då. Luc flyttade till Kanada för att jobba som volleybolltränare. Och Martine, ja, hon hamnade ju i Bollnäs.

Där gick hon in hårt för att lära sig svenska. Läste tidningen Femina och pratade med assistenterna på jobbet.

– Efter en månad gick det skapligt och efter tre månader kunde jag klara mig. Då fick jag börja jobba på medicin, kirurg, ja, överallt. Och man fick verkligen jobba.

Ändå kändes som rena himmelriket. Arbetsdagarna var kortare och de hade raster, det var inte Martine van vid. I Frankrike hade de visserligen två timmars lunchrast men jobbade desto mer den övriga tiden, ofta till sju på kvällen.

I december kom Luc och hälsade på. Martine var lite förvånad över att se honom.

– Jag var ju kär, skjuter Luc in med ett leende.

Så blev det som det blev. Luc flyttade också till Bollnäs. De gifte sig 1969 och byggde sitt hus på Ren 1977 med bassäng i bottenvåningen för att Luc skulle kunna ha vattengympa med sina patienter. Martine hade öppnat eget redan 1973.

Resor har varit ett stort intresse för Martine och Luc genom åren. Både för nytta och nöje.

– Redan 1980 åkte vi till Kina för att lära oss akupunktur och det var ju väldigt bra, säger Martine.

Senaste resan gick till Nordkorea. Där fick de titta på många ståtliga monument men göra studiebesök på sjukhus, som de hoppats, var inte att tänka på.

Akupunktur, ortopedisk medicin, yoga... Martine har kunnat ha en bred bas i sitt yrke som sjukgymnast och det är en frihet som hon alltid gillat i Sverige.

– Jag har fått så mycket uppskattning genom åren, säger Martine. En del trodde nog aldrig att jag skulle gå i pension. "Ska du gå redan?" har de sagt. Och då har jag ändå gått över fyra år.

Men nu, som 69-åring, tyckte hon det var dags. Etableringen har hon överlåtit åt kollegan Mattias Regnander och lokalen på Karlslund åt en annan kollega, Frank Sloot.

– Det var det jag ville. Jag blev jätteglad när de tog över.

Vad gör du nu, som pensionär?

– Nu på sommaren tar jag alltid en tur på slingan här uppe i skogen. Sen gör jag yoga varje dag.

Tanken på att flytta "hem" till Belgien finns förstås och de åker fortfarande dit tre gånger om året. Men 48 år i Bollnäs sätter sina spår. Här har de lärt sig åka skidor, här har de spelat tennis, här har de skogen bakom knuten och massor med bekanta.

– Vi känner inte riktigt för att flytta. Inte än i varje fall. Vi har faktiskt fler vänner i Sverige än i Belgien i dag.

Mer läsning

Annons