Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rune Gudmundhs, Edsbyn

/

Rune Gudmundhs avled den 28 juni. Han blev 78 år gammal.

Annons

Rune var något av en lokal profil i Edsbyn, inte minst känd av många som "siste järnvägar'n i Byn". Han var SJ trogen från tidiga ungdomsår med många uppgifter på flera orter tills expeditionen stängdes i Edsbyn.

Rune föddes vid Gamla Landsvägen och växte upp i Roteberg tillsammans med mor, far och yngre syster. Det var en tid med mycket lek, ibland vilda lekar, som när hans gäng fick tag i en "fiendepojk" i rivaliserande gänget och glömde honom fastbunden i skogen. Som brukligt var fick han också börja arbeta i tidig ålder med typiska uppgifter för skolpojkar; barka träd vid Ullungen, arbeta med slåttern och andra sysslor i bondesamhället.

Hans intresse för motorer, främst motorcyklar, började tidigt, något som inte alltid möttes av glädje av de boende vid de finaste raksträckorna i området.

Efter ett par år i realskolan började han som lärling vid Öhmans bilverkstad. Det han lärde sig där hade han sedan nytta av resten av livet.

Motorintresset fick fullt utlopp under militärtjänstgöringen i Sollefteå, där examensprovet var trafikdirigerande mc-polis i Sundsvall.

Under yrkeslivet blev han alltså Statens Järnvägar trogen. Det började i Bollnäs. Ett tänkt tvåmånadersvikariat i Gävle blev i stället många år och familj. Tillsammans med Inger fick han döttrarna Monica och Helena, en familj som utökats med både barnbarn och barnbarnsbarn. Det sista helt nyfödda barnbarnsbarnet bor i Oslo och har tillnamnet Rune.

Han träffade sedan Lena, med sönerna Jonas och Mårten, från uppväxtens Edsbyn. Cirkeln var sluten, han återvände för resten av livet till hembygden. Intresset för järnvägen fanns kvar hela livet. Han var mycket aktiv i föreningen Dala-Hälsinglands Järnväg.

Om många kände honom som siste järnvägar'n, kanske lika många kände honom via bandyintresset. Hans engagemang, inte minst som sargvakt och sjukvårdare, gav många vänner.

Lokalkulturen var viktig för honom, ett intresse som bland annat gjorde honom aktiv i S:t Olofs vänner i Svenska kyrkan, men också innebar ett livslångt intresse för ovanåkersmålet.

Störst av alla intressen var nog ändå naturen och fisket. Det finns inte en bäck inom många mils radie som var för smal eller för liten att pröva lyckan i, sällan till fördel för fisken. Kring stugan i Våsbo fanns inte en "hyllja" i någon enda bäck som var säker plats för bäcköringen.

Som person var Rune social och en god vän, alltid att lita på. Han hade nära till skratt och leende. Han älskade ord och löste många korsord varje vecka. Vänner och bekanta skulle kalla honom pratsam. Men allra närmast honom syntes en ordlös handlingens man; i kramarna, i de vildväxande blommornas buketter till frun, i snickerier och små konstnärliga kreationer. Kärlek visades, snarare än fångades med ord. Han lämnar ett stort tomrum i familjen och bland släkt och vänner. Nu är saknaden stor och bottenlös, med tiden blir minnet ljust och evigt.

Mårten Gudmundhs

Mer läsning

Annons