Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Mona Isaksson

/

Annons

I flera år har jag tänkt skriva till Mona om vilken oerhörd betydelse hon har haft för Fågelsjö och gammelgården Bortom Åa som numera ingår i ett världsarv. Men nu är det för sent. Hon har lämnat oss.

Jag kan bara försöka skylla på mina savolaksiska rötter. Min gode vän och storebror Matti var från Karelen och berättade att vi savolaksare är kända för att tänka långsamt.

Jag vill ändå nu påminna om Monas gärning och betydelse.

Hon började som föreståndare och guide i början/mitten av 1970-talet. Hon utvecklade guidningen till att bli fullödig. Föreställning med härbredörrens sjutillhållarlås är ännu oslagen.

Hon utvecklade sitt vävkunnande tillsammans med medlemmar i Fågelsjö Hembygdsförening till att klara nära nog alla behov för Bortom Åa och hembygdsföreningen, oavsett mattor, gardiner, tyger till Finnmarksdräkten, dukar, band med mera.

Och när Torsten Röjd kom igång med att tälja Fågelsjöhästen, var Mona den som målade dem i hundratal.

Från början med vävandet fick det försiggå i bygdegårdens lilla sal. Men när hembygdsföreningen fick tillgång till Åstugan, fick Mona vävstol och kontor i samma rum, efter att vedboden i stugan fått golv och blivit isolerad.

Mona var också den som lyssnade på en ung kille som, kanske lite näsvist, uttryckte sig om smedjans och bössornas skick. De inledde ett samarbete, med hembygdsföreningens goda minne vilket ledde till restaurering av smedjan och konservering av alla föremålen i smedjan samt bössorna.

Under 1980-talet satte Mona och Inez, i hembygdsföreningens regi, igång slöjdkursverksamhet, med växtfärgning, lapptäckesteknik, tälja med kniv och yxa, nålbindning, näverslöjd med mera. Planeringen skedde vintertid med brev och telefon mellan Fågelsjö och Julita.

Vintertid var det också Mona som började läsa och maskinskriva dokument ur gårdsarkivet Bortom Åa, bland annat Jonas Olssons dagböcker. Hon slutförde arbetet så att det fanns ett underlag av dagböckerna att bearbeta till den tryckta utgåvan i Din hand är icke begåfvad att föra en skikliger penna.

Tyvärr glömdes hennes namn bort som en av medarbetarna till boken. Kanske den viktigaste.

Mona och hennes familj har betytt oerhört mycket gott för Fågelsjö och oss Fågelsjöbor.

Hennes intresse för vår glesbygdskultur och hennes förmåga att kunna gå själv var ovärderlig för oss och har gett oss bättre självkänsla.

Vi saknar dig Mona.

Janne Eliasson, Inez Tillqvist, Fågelsjö

Mer läsning

Jag och mitt barnbarn

Jag och mina barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Annons