Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Herman Nord, Trönö

Vid 95 års ålder har Herman Nord fått sluta sin stund på jorden.

Annons

Han föddes i juni 1920, ett år innan kvinnor fick rösträtt i Sverige, vilket ger ett perspektiv på allt han fått uppleva under sin livstid.

Han var yngst av barnen till Mickel och Malvina Nord i norra delen av Tygsta i Trönö. Ett kort stycke från föräldrahemmet fanns när han var barn, den stora arbetsplatsen Anöänge ångsåg där driften lades ner omkring 1930.

Herman kunde ingående och engagerat berätta om hur arbetet på sågen gick till under 1920-talet, med de många personligheter som arbetade där och om de olika yrkeskategorier som behövdes kring verksamheten.

Herman var inte så storvuxen, men arbetsvillig som få och fick tidigt börja arbeta för sin försörjning. Efter sågens nedläggning, plockade han tillsammans med sin far ner den höga sågverksskorstenen, som bestod av 6000 tegelstenar. De fick betalt per tegelsten, som också skulle vara hel och putsas ren från murbruk för att betalningen om några öre per sten skulle utbetalas.

Herman var då 14 år och började sedan arbeta i skogen och som dräng på hemmanet Ol-Mårs i Långbro till han i 20-årsåldern flyttade söderöver för arbete.

Han gifte sig och bildade familj och återvände så småningom till sin kära hembygd, Trönö, med frun Gunborg och barnen Marita och Mike. Dottern Lillemor föddes efter återflytten till Trönö.

Intresset för hembygden och de människor som verkat i bygden fanns kvar hos Herman livet ut. Med sitt unika minne för människor, miljöer och företeelser i bygden blev han den viktigaste personen i våra studiecirklar om människor och gårdar i de olika byarna i Trönö. Han var alltid den äldste deltagaren och ingen kunde minnas så långt bakåt i tiden som han.

I cirkeln om hans hemtrakter, Stärte, samlades de äldsta i byn hemma hos honom. De berättade och undertecknad skrev det som sedan blev en del av innehållet i boken om Stärte.

I arbetet med nästa bok, om Långbro, sade sig Herman inte ha så mycket att bidra med, men visst hade han det. Där hade han arbetat som dräng och mindes både roliga episoder och människor som fanns i byn på den tiden.

Den bok vi håller på med nu, om Rönningen och byarna längre upp i socknen, måste fortsätta trots Hermans frånvaro. Det blir mer än en gång vi kommer att säga "Det här skulle Herman kunnat berätta om" och "De här människorna på fotografiet skulle Herman känt igen".

Herman Nord har i det tysta utfört en stor kulturgärning för bygden. Han gjorde aldrig något väsen av sig och var en stor djur- och människovän. Han månade om katter, hundar, fåglar, rådjur och de sina.

Vi saknar honom, men unnar honom den sista vilan med den urna han väntat på att få med sig i graven. En liten stor man har gått ur tiden.

Byacirklarna i Trönö genom Birgit Lundgren

Mer läsning

Annons