Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Anne-Marie Bergqvist, Söderhamn

Vår mångåriga vän och kollega Anne-Marie Bergqvist lämnade oss i stor saknad i början av mars i år. Många av oss tidigare arbetskamrater genom åren har mycket positivt att berätta om henne.

Annons

Vi två undertecknade fick glädjen att träffa henne redan under vårt första år som lärare, när vi kom till dåvarande Staffanskolan hösten 1967. Då var hon en parant dam i sina bästa år. Hon rörde sig i skolans korridorer med kraft och elegans.

Det var en fröjd för oss att få tillhöra den krets av andra erfarna historielärare, som hon tillhörde. Hon och de andra tog väl hand om oss nykomlingar.

Mycket snart kände vi oss hemma i gemenskapen. Inte minst bidrog hon med sina kunskaper och berättarglädje till att berika våra liv under stunderna tillsammans i vårt arbetsrum.

Hon gav oss många intressanta inblickar i äldre kultur. Inte minst kunde hon levandegöra 1700-talets Sverige och livet i Österrike/Wien. Wien älskade hon att besöka. Det hände också att någon yngre arbetskamrat fick följa med henne dit och ta del av hennes vetande.

Under rader av år ledde hon också tillsammans med kolleger ambitiösa studieresor för skolans elever till Drottningholm med teatern och Kina slott. Ofta ingick då också miljön kring Haga slott i programmet. Gamla stan i Stockholm fanns också bland besöksmålen.

Hennes kulturintresse, som också tog sig uttryck i aktivt deltagande i Söderhamns musikliv, till exempel i kyrkokören och kammarmusikföreningen, var särskit värdefull för skolans del, då gymnasieskolans läroplan på den tiden poängterade kulturhistorien och gav plats för rika kulturhistoriska inslag, då musikartister och skådespelare berikade skolans elever med sin konst.

Att de ambitiösa studieresorna och konstnärsbesöken i större skala under skoltid ströks från Staffanskolans program av ekonomiska och organisatoriska skäl slapp Anne-Marie uppleva som aktiv lärare.

Tidigare elever har berättat i samtal med oss, att de sett tillbaka på hennes lektioner med tacksamhet och ibland beklagat att de ibland inte förstod värdet då av de insikter, som de fick via henne om livet under äldre tider.

De tankarna visar väl ändå på att hennes arbetsliv satt sina positiva spår och längtan efter att få veta mer. Då kan väl en lärare vara nöjd!

 

Karl-Gustaf Snabb

Karl Gunnar Vallgren

Mer läsning

Annons