Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan-Erik slutar på jobbet - efter bara 50 år

/

Han har jobbat sen han var 13 år. Ett halvt sekel bara på Bruks i Arbrå. Men nu, som 68-åring, blir Jan-Erik Olsson äntligen pensionär.

Annons

Han kommer från Säljesta i Järvsö. Det blev bara sjuårig folkskola. Sen var det ut och jobba som 13-åring. När det var skördetid fanns det gott om jobb hos bönderna.

– Man kunde vakna av att de kastade sten på fönstret. Och någon ropade: Du ska köra åt oss i dag! Då fick man mat hos bönderna och tjänade lite pengar.

Jan-Erik sparade ihop till en ny moped, en Puch, som han köpte på Dahlia i Färila. Den åkte han på när familjen flyttade till Arbrå i början på 60-talet. Där drev pappa redan tidigare en bilverkstad och slapp nu pendla till jobbet.

– När vi flyttade dit började jag jobba på Bollnäs Bryggeri. Jag följde med chauffören och sålde dricka ute i byarna. Ibland fick jag tömma svagdricka i tillbringare åt gamla tanter, minns Jan-Erik.

Sen blev det jobb på Söderqvists affär i Arbrå där han pumpade bensin och körde schasmoped. Nästa jobb var på Olsson & Jonssons Snickerifabrik. Där tillverkade han inredningar till sjukhus och var också med och monterade dem på plats.

Den Jan-Erik som våren 1965 började på Bruks var alltså långt ifrån någon nybörjare trots att han inte ens fyllt 18 år. Företaget drevs av bröderna Bror och Erik Eriksson hemma på gården Bruks i Roren, Vallsta. Trångt och primitivt var det, minns Jan-Erik.

– De satt och svetsade precis bredvid grisarna.

Men en ny verkstad i Arbrå var redan på gång och det var nu som företaget började expandera på allvar. Flishuggar var en stor produkt då som nu.

– Jag började köra ut reservdelar i en folkvagnspickup. Men sen ville de ha mig i verkstaden så då blev det plåtarbete, klippa och kantpressa och montera huggar.

Jan-Erik blev kvar på Bruks. Ett tag basade han på verkstaden. I många år for han runt och monterade och servade, både i Sverige och utomlands. På slutet satt han mest på kontoret och sålde reservdelar och gav support via telefon.

Under åren hann han gifta sig och få både barn och barnbarn. Och det var inte alltid som pappa var hemma.

– Jag har ju haft tur att jag haft en fru som accepterat att jag varit ute så mycket, konstaterar Jan-Erik. Jag har ju varit i Schweiz, Tyskland, Polen, Finland, Norge, Estland, Lettland...

Men nu är det slutjobbat. Den 18 juni blev Jan-Erik formellt avtackad från Bruks efter över 50 år. Strax innan hade han blivit bjuden till Elmia i Jönköping. Det blev en riktig överraskning. Entreprenörer från hela Sverige hade kommit för att hylla Jan-Erik.

– Det värmde bra. Jag har ju alltid åkt på mässor men den här gången fick jag vara gäst. Riktigt kul var det.

Sysslolös lär inte Jan-Erik bli. Han har hus och båt och dottern bor inte långt bort. En hel del snickrande blir det nog. Han gillar att ha något för händerna.

Känns det bra att sluta?

– Jättebra. Man har ju hållit på i tre år och ställt in sig på pension. Så jag kände mig riktigt nöjd när jag gick hem.

Mer läsning

Annons