Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hej då, Ljusnan!

/

114 år! Det är en hisnande siffra, men så länge har Gun Klarström, Malena Hilding och Bengt-Åke Olsson sammanlagt varit journalister. I 91 år av dessa har de jagat nyheter och personporträtt åt Ljusnan.
Men nu är det över. Nu går murvlarna hem.

Annons

De tycker att det känns lite konstigt att stå i centrum, det "gamla gardet". Det brukar ju vara de som ställer frågorna, de som kräver svaren.

Nu är rollerna ombytta, men det tar inte lång tid för trion att bli varm i kläderna. De känner ju varandra så väl efter alla dessa år; Bengt-Åke och Gun som kommunreportrar och vapendragare och så Malena och Bengt-Åke som delar inte bara jobb utan också barn och barnbarn.

Alla anställdes de av den legendariske redaktionschefen Gunnar Magnusson, även kallad Emson och Mr X.

– Man kom bara hit och började jobba. Det dröjde till 90-talet innan jag fick mitt anställningskontrakt, säger Malena, som vandrat i Ljusnans korridorer sedan 1978.

Det var i en tid långt borta från dagens digitala värld, med webb-tv och live-sändningar.

– När vi började skrev vi på vanliga skrivmaskiner, de var inte ens elektriska. Vi fick gå en utbildning i hur vi skulle trycka på de elektriska maskinerna när de kom, säger Malena med ett skratt.

Hon kan fortfarande känna lukten av den gamla tidens tidningsredaktion, den som hon levt med sedan födseln. Pappa Per Hilding var chefredaktör och ansvarig utgivare på Gefle Dagblad och det blev naturligt att hon tog över hans penna.

Hennes signum har varit det nära, privata, personliga. Hon har fått komma människor in på livet, även i de mesta tragiska av stunder.

Men efter tusentals välskrivna och rörande personporträtt och ansvar som kulturredaktör och nyhetschef, är det slut. Malena Hildings sista färgstarka text blev om konstnären Mårten Andersson i dagens Helga-bilaga.

Från och med midsommarafton är hon fri att göra precis som hon vill. Och det blir en hejdundrande start på pensionärslivet; en vecka med familjen i Antibes på Franska Rivieran.

– Det känns väldigt bra att sluta, det känns som att det är dags. Jag har jobbat så himla länge och nu har jag en massa annat som jag vill hinna med, min häst och mina hundar till exempel. Jag tror också att jag är för långsam för att jobba som journalist numera, säger hon och skrattar samtidigt som det finns ett uns av allvar i rösten.

Hon får medhåll av kollegan Bengt-Åke Olsson, som slutar efter sommaren.

– Det känns lite ambivalent. På ett sätt vill jag sluta och på ett sätt vara kvar. Men mot bakgrund av den utveckling som sker i branschen så känns det bra att varva ner. Det blir svårare och svårare att förnya sig. Dessutom är journalistik mycket ett idéarbete och det är svårt att hålla lågan vid liv hela tiden.

Bengt-Åke har dragit fram nyheter åt Ljusnan sedan 1976. Alltid med samma nyhetspuls, alltid med samma frenesi och utan rädsla för maktens korridorer. Dygnet runt, oavsett tidpunkt.

– Under en period var jag både kommunreporter och landstingsreporter samtidigt. I dag förstår jag inte hur det kunde gå, men jag var nog inte hemma så mycket, säger han insiktsfullt.

Han är bland de mest pålästa om Bollnäs historia och skulle i sömnen kunna rabbla upp årtal, människor, släktförhållanden och gamla affärer, ja det mesta från Bollnäs stads utveckling. Det är till honom kollegor vänder sig med frågor om förr.

Det är många som vill att du skriver en bok om Bollnäs. Visst kan vi ta det som ett löfte nu när du får tid?

– Nja, det är absolut ingenting bestämt. Nu ska jag njuta av att sitta i lugn och ro och läsa tidningarna från första sidan till sista. Jag ska också sortera alla minnen och fotografier från när barnen var små, säger han.

Gun Klarström har 35 år i branschen bakom sig och har varit Ljusnans eminenta kommunreporter sedan 2001. Inga handlingar, överklaganden eller politiska beslut har gått henne förbi.

Hon har rett ut krångliga ärenden, lyft fram skandaler och förklarat turerna kring bland annat Brotorget och Kulturkvarteret. Hon kan helt enkelt kommunpolitiken och dess politiker och tjänstemän på sina fem fingrar.

Värmländskan Gun kom till Bollnäs 1974. Maken Olle hade fått jobb och de tänkte stanna i ett år eller möjligen två. Än har de inte återvänt.

Men de har ett fritidshus i Grevlyckan vid sjön Visten i de värmländska skogarna och där kommer de att vara mer framöver. Efter den 26 juni kan Gun åka dit precis när hon behagar.

– Första projektet blir ett stugbygge, den gamla stugan på området ska byggas om så att vi lättare kan ta emot gäster. Sen ska jag läsa fler böcker och umgås med många eftersatta släktingar och vänner. Det kommer att bli fullt upp, säger hon.

Hon satsar också fullt ut på sitt nya uppdrag som "Liv-vakt". Ja, alltså inte hos Säpo, utan vakt åt barnbarnet Liv som föddes på nyårsafton.

– Ja, så kommer det ju att bli, säger Gun Klarström och ler stolt med hela ansiktet.

Men det ska mycket till innan den här luttrade trion lägger pennorna på hyllan för gott.

– Skribenter är vi oavsett. Om vi så lever tills vi blir 100 år, så är vi skribenter och journalister, säger Malena Hilding.

Annons