Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkänt ansikte från gymnasiet fyller 75 år

/

Efter 30 år på Bromangymnasiet är Nils-Göran Strömberg ett känt ansikte i Hudiksvall
– Jag stöter på folk på stan som känner igen mig, fast jag känner inte igen dem. En del säger att jag var den förste i stan som använde cykelhjälm, säger Nils-Göran Strömberg som fyller 75 år i dag.

Annons

När Nils-Göran själv gick på gymnasiet tvekade han mellan att bli lärare eller ingenjör. Han valde ingenjör, och utbildade sig till civilingenjör i elektroteknik på Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm.

Men så träffade han sin fru Gerd, som hade riktat in sig på att åka som lärare till Kongo. Nils-Göran hade börjat jobba som civilingenjör, men bytte bana och började läsa på lärarhögskola.

Läsåret 1968–1969 studerade makarna vid École de l 'Administration i Bryssel. De läste franska och lärde sig om den afrikanska kulturen för att sedan kunna åka till Kongo-Kinshasa som missionärer inom Svensak Baptistsamfundet. De undervisade på en fransk skola på nivå med svenskt högstadium och gymnasium.

– Vi var på ett ställe som heter Konkia, som ligger 30 mil nordöst om Kinshasa, berättar Nils-Göran.

Sonen Daniel följde också med, och under den första perioden i Kongo-Kinshasa, föddes också dottern Berith.

Om det är något från tiden i Kongo som Nils-Göran kommer ihåg så är det miljön.

– Jag har aldrig varit någonstans där det varit så dålig infrastruktur. Och det blev hela tiden en försämring. På 1950-talet hade den kongolesiske skolinspektören råd att utnyttja en liten Volkswagen i sin tjänst. När vi var där första gången, 1969, hade vår rektor en vespa. Tio år senare räckte lönen till att köpa en cykel, några år senare räckte den knappt till att köpa ett par skor.

Sonen Daniel, som var i tolvårsåldern när de lämnade Kongo-Kinshasa efter andra perioden där, återvände 30 år senare för att se hur det såg ut i hans barndoms Kongo-Kinshasa.

– Och han blev ledsen över allt förfall. Ekonomiskt och materiellt hade det inte blivit bättre, utan snarare gått bakåt. Inte att förglömma all korruption och ett inbördeskrig som i östra Kongo hade kostat över fem miljoner människor livet.

Nils-Göran är född i Örebro och uppvuxen i Hjortkvarn, men när de återvände till Sverige från Kongo-Kinshasa 1972, valde de att bosätta sig i Hudiksvall.

– Jag valde mellan att söka lärarjobb i Karlskoga, Sigtuna eller Hudiksvall. Gerd är från Ångermanland, och jag från Närke, så medan våra föräldrar levde var det praktiskt att bo i Hudiksvall som var mittemellan.

Det var på så vis Nils-Göran hamnade på gymnasiet. Efter tre år passade han också på att fortbilda sig med så kallat B-avdrag. Då fick man 70 procent av lärarlönen för att studera något som gjorde att lärarna ökade sin kompetens. Teknikintresserad som Nils-Göran alltid varit, valde han att läsa 40 poäng data i Uppsala. Data var på gång redan 1975.

1976 åkte familjen ytterligare en treårsperiod till Kongo, och efter det har Nils-Göran jobbat på Bromangymnasiet.

Han har undervisat i matematik, fysik, naturkunskap och eltekniska ämnen.

På 1980-talet fick han förfrågan att bli studierektor. Senare, när gymnasiet skulle kommunaliseras, fortsatte han att som administratör driva på att administrationen skulle datoriseras.

– Allt var ju på papper tills i mitten av 1980-talet. Schemana var stora sjok. Med tiden blev datorn ett bra verktyg för att göra schema, registrera elever och dokumentera betyg. Men man måste ju tänka själv också, konstaterar Nils-Göran.

Fast det gick lite trögt med datoriseringen i början.

– Men när jag gick i pension 2006 använde alla som jobbade administrativt dator.

Sedan 14-årsåldern är Nils-Göran baptist. I 35 år har han varit kassör i Hudiksvalls Baptistförsamling.

– Det är lite av en tradition att den som sitter som kassör gör det över lång tid. Men jag tycker det börjar bli dags att någon annan tar över nu. Fast de som vill ta på sig kassörsjobb i föreningar växer inte på träd. Men det blir ju mycket billigare om man kan göra det ideellt, jämfört med att anlita en konsultfirma. Så man får väl hålla på så länge som man är klar i huvudet.

Nils-Göran är även sedan 1981 engagerad i Gideoniterna.

– Vi är en grupp på drygt 30 stycken verksamma i Nordanstig, Ljusdal, Hudiksvall och Härjedalen. Vi placerar ut biblar på hotell och vårdinrättningar, och erbjuder biblar till sjundeklassare. Vi är neutrala när det gäller kyrkor, men för att vara gideonit ska man vara protestant.

Sedan 1992 är han förtroendevald kommunrevisor för Kristdemokraterna.

– Vi käbblar inte politik, utan målet är att se till att kommuninnevånarna får så mycket som möjligt för skatten de betalar. Vi bevakar att den interna kontrollen sköts och kollar att verksamheten fungerar.

I dag fyller Nils-Göran 75 år, och han ångrar inte att han lämnade ingenjörsbanan för att jobba inom skolan i stället.

– Absolut inte. Däremot är jag fortfarande väldigt tekniskt intresserad.

Ett annat intresse är fotografering, och i 75-årspresent av sin hustru har han fått en ny digitalkamera.

– Jag köpte min första digitalkamera 2003, och det är som med datorer. De blir hela tiden billigare och bättre.

Födelsedagen firar han tillsammans med släkten på en restaurang i Gamla Uppsala.

– Jag har en bror i Täby och en i Habo, samt en kusin i Örebro, så Uppsala är en bra samlingspunkt.

Sedan Nils-Göran blev pensionär blev han invald i RPG Hudiksvalls styrelse. Efter något år valdes han till sekreterare, men avser att inte ställa upp för omval.

– Fyller man 75 år är det dags att trappa ner. När man blir äldre är man inte lika snabb längre.

Mer läsning

Annons