Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tures första jobb var att tvätta strömmingslådor -nu fyller han 90

/

Han började med att tvätta strömmingslådor och hade egen fiskebåt i flera år. Inte så konstigt kanske om man är uppvuxen i Skärså. Nu blir Ture Persson 90 år.

Annons

När Ture växte upp såldes Gunnarssons lökströmming över hela Sverige. På den lilla fabriken i Skärså (där i dag restaurangen Albertina ligger) stod damer och plockade strömmingar i burkar med ättika.

Ture och de andra småpojkarna sprang gärna dit för där fanns alltid strömmingslådor som behövde tvättas. En ren låda gav pengar till en dricka.

– Vi var väl i 10-12-årsåldern, minns Ture. Det var säkra pengar det där. Det var ju under kriget och det var full fart på inläggningarna.

John Gunnarsson drev också en minkfarm och där jobbade Ture ett tag. Ett annat tidigt jobb var att fara med bröderna Erikssons gröna fiskbil (som för övrigt finns bevarad än i dag i Skärså).

– Vi körde ända upp på Alfta finnskog. Man var väl med mest för att öppna alla grindarna som fanns vid bondställena på den tiden, säger Ture.

Tures pappa var fiskare, som så många andra i Skärså på den tiden. Inte så konstigt kanske att Ture gick i pappas fotspår.

– Jag köpte mig en båt, en hyfsad 20-hästars, en sån där tuff-tuff och började fiska.

Mycket strömming blev det och på vintrarna, när isen lade sig, for han till ner Västervik för att kunna fortsätta fiska. Det träffade han sin hustru Astrid och blev kvar i flera år.

– Men när vår första flicka skulle födas så ville hon inte att jag skulle vara borta så mycket. Då fick jag jobb på lotsstationen på Idö.

Tures jobb var att skjutsa lotsarna till och från fartygen som var på väg in till Västerviks hamn.

– Vi hade utkik dygnet runt för när fartygen närmade sig så hissade de flagg och då fick vi fara ut.

Där hade Ture kanske blivit kvar. Men deras lilla dotter fick problem med ständiga förkylningar. En doktor menade att det berodde på det råa klimatet i Västervik och rådde dem att flytta.

Då blev det Hälsingland igen, närmare bestämt Vågbro, Söderhamn, där Ture byggde hus. En kort tid jobbade han på LM Ericsson innan han började som byggnadsarbetare. Någon utbildning krävdes inte.

– Nej, det fanns ju hur mycket jobb som helst, säger Ture. Mest höll jag på med armering, det byggdes ju massor av stora industribyggnader då.

Ture veckopendlade i många år till stora byggen. Han blev kvar i byggsvängen ända till sin pensionering 1996.

I dag bor Ture i Skärså igen. Där var han en av de unga pojkar som bildade Skärså AIK på 30-talet.

– Vi träffades en påskhelg där de gjorde lökströmming, där var det ju varmt. Och då kom vi på att vi skulle bilda en förening. I dag är vi bara två kvar, jag och Axel Collin, säger Ture.

Klubben lever vidare och är i högsta grad aktiv. Isbanan hålls i gång varje vinter. Men ishockeyintresset är gammalt.

– Jag tror vi byggde den första rinken 1944, vi gjorde sargen av gamla fisklådor, minns Ture som dock inte tycker att han själv var någon vidare spelare.

I dag sitter Ture i rullstol sedan någon månad. Men han hoppas att det är tillfälligt.

– Tidigare kunde jag gå med rollator och nu håller jag på att träna upp mig så jag ska kunna gå med rollator igen.

Födelsedagen firar han hemma med familjen. Räkna med att det blir fullt i stugan. Ture har två barn, åtta barnbarn och åtta barnbarnsbarn.

Mer läsning

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mina barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarn

Annons