Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pigg som en mört av strömming

/

– Pengar och vila visste vi inte vad det var när vi växte upp, säger Edith Svedberg. Hon växte upp i en fiskarfamilj och gifte sig senare med en fiskare. Kanske är det därför hon nu kan fira sin 90-åriga födelsedag.
– Att äta fisk, havsluft och roliga historier är receptet för att leva länge, säger Edith.

Annons

I dag fyller hon 90 år, fiskardottern Edith Svedberg. Men tro inte att Edith firar sin aktningsvärda ålder i stillhet i lägenheten i centrala Söderhamn.

– Jag lånar Godtemplargården på lördag och firar med kalas, säger hon.

Den pigga och alerta Edith gillar att hålla kalas, och har alltid tyckt om att laga mat och baka. På lördag är allt sådant omhändertaget av sonen Lennart. Två av sönerna är pensionärer och den tredje har några år kvar till pensionen. Fyller man så många år som Edith har man dessutom barnbarnsbarn.

– Vi blir många när vi samlas, jag är van vid mycket släkt, säger hon.

Hennes mamma var en av elva syskon och pappan en av åtta. Pappan var fiskare, vilket var ett hårt och slitsamt arbete för hela familjen.

– Pappa fiskade på fiskelägret Harald, och farfar hade också varit fiskare. Jag var med på havet första gången när jag var sju dagar gammal, säger Edith.

Och sedan dess har hon varit på havet hela livet.

– Jag skulle aldrig kunna bo i inlandet, säger hon.

Familjen har fortfarande sommarstuga i Humlegårdsstrand, men man måste ro dit och det är lite krångligt att ta sig i och ur båten, tycker Edith.

Under barndomen fick hon och de två bröderna lära sig att arbeta. Både barnen och mamman hjälpte pappan med fisken när det behövdes. Barnen fick leta ved eller hämta granris, det fanns alltid något att göra.

– Man fick inte sitta och drömma. Men visst hade vi roligt också, badade och seglade.

Hon minns en gång då hon var runt tio år gammal och pappan fått upp 2000 kilo strömming och bara lyckades sälja 200 kilo i staden.

– Då fick vi "gila", alltså rensa 1800 kilo fisk på fyra personer. Det är det värsta jag gjort.

På hösten och våren var syskonen borta sex veckor från skolan för att hjälpa till med fisket.

– Det var full arbetsdag även för barnen. Arbetade vi inte med fisken plockade vi bär till hushållet.

På vintern byggde fadern båtar och lagade pråmar. Familjen levde på inkomsterna från surströmmingen som sålts på hösten.

Edith tyckte om att gå i skolan och har alltid gillat att räkna och skriva.

– Pappa hade inte råd att låta mig gå i skolan, det var dyrt och böcker och lunch kostade ju också. Det var mest finare folks barn som hade råd att läsa vidare.

När Edith såg sina gamla klasskompisar från folkskolan ta studenten kände hon ett vemod.

– Är det något jag ångrar i livet så är det att jag inte gick och läste mer. Det finaste jag kunde tänka mig var att vara lärarinna och gå med en packe böcker under armen. De såg så lärda ut, säger hon och ler.

Så småningom träffade hon sin blivande make Erik, fiskare i Humlegårdsstrand.

– Vi visste båda vad arbetet som fiskare innebar så det underlättade. Det var inget märkvärdigt med det.

Paret hade det bra tills Erik blev dålig och så småningom flyttade till Åsgården. Där bodde han i tio år innan han gick bort. Edith var där nästan varje dag.

– Jag hade en uppgift dagligen, men när han gick bort kände jag mig inte längre behövd.

Men Edith är en glad dam som för det mesta är på bra humör.

– Jag är inte sur eller så, och jag brukar säga att man ska tänka positivt.

Hon är övertygad om att hon blivit så gammal och frisk på grund av havsluften, och det faktum att hon har humor.

– Man måste berätta roliga historier för varandra, även i äktenskapet! I pensionärsföreningen jag är med i brukar de fråga om jag inte har några roliga historier att berätta. Det lättar upp.

Och så ber hon aftonbön varje kväll, som hon gjort sedan hon var barn. Föräldrarna var religiösa.

– Jag är nog lite kristen, är ju döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Och så har jag sjungit en del i kyrkan.

Hon ser gärna gamla filmer och har läst massvis med biografier om skådespelare från förr. Men hon håller sig även ajour med nutida litteratur. Hon har läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och har genom vuxenskolan deltagit på träffar där ett gäng på tio personer ses och lyssnar på ljudböcker.

– Det är trevligt att träffa kompisar, och alltid är det någon som fått ett nytt barnbarnsbarn.

Edith är sportintresserad och har följt Broberg hela sitt liv.

Hon har inte känt efter hur det känns att bli 90 år. Hon tycker alla dagar är lika, och det viktiga är att man orkar kliva upp på morgonen. Och att man har humorn i behåll.

– Har du hört den där om gubben som gick till doktorn för att han drack för mycket? Inte? Då ska jag berätta den för dig...

Mer läsning

Annons