Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marina Dronova fyller 50 år – har precis genomfört sin första triathlon

/

Marina Dronova kom med familjen från Tadzjikistan 2008. Nu drömmer hon om att återuppta sitt gamla yrke som pianolärare. Lagom till 50-årsdagen har hon precis genomfört sin första triathlon.

Annons

Marina växte upp i det som då var det gamla Sovjetunionen och som efter 1991 blev det självständiga Tadzjikistan. Familjen var ryskspråkig.

–Det är mitt modersmål och min man och jag och våra barn pratar fortfarande ryska.

Marina utbildade sig till musiklärare på Tadzjikistans statliga kulturinstitut. Hon jobbade sedan som pianolärare men också som fitnessinstruktör för grupper med kvinnor. Men Tadzjikistan var ett oroligt land. När Marinas man, Rustam, ställt kritiska frågor anklagades han för att ha förolämpat republikens president. Efter att han förts bort och blivit svårt misshandlad av säkerhetspolisen sökte familjen 2008 asyl i Sverige.

– Vi sökte asyl och väntade i fyra år men fick avslag och fick åka tillbaka 2012, berättar Marina.

Under några månader bodde familjen i Tadzjikistan. Men Rustam hade under tiden i Sverige jobbat som timanställd på Skogsstyrelsen. Nu fick han jobb och arbetstillstånd och familjen kunde flytta tillbaka till Sverige i slutet av 2012.

I dag driver han företaget Hälsinglands Skogstjänster. Marina har inte lyckats få något fast jobb men är absolut inte sysslolös. Hon håller i träningsgrupper för kvinnor, simskola, vattengympa och tar diverse vikariat inom vården.

– Jag är just nu sommarvikarie på Björkbacka servicehus i Ljusne, säger Marina.

Drömmen är att få jobb som pianolärare.

– Det skulle jag gärna vilja. Jag har sökt tjänster men det finns inga just nu.

Träningen är både ett jobb och en hobby för Marina. I helgen ställde hon upp i Söderhamns Skärgårdstriathlon.

– Det var första gången för mig och det var jättetufft. Jag tog det som en utmaning nu när jag ska fylla 50. Jag kom sist men jag var väldigt nöjd med att komma i mål.

Att familjen hamnat i Ljusne tycker Marina är bara bra.

– Vi har många kompisar här som stödjer och hjälper oss. Vi är väldigt tacksamma och trivs jättebra.

Marinas mamma är 76 år och bor fortfarande kvar i Tadzjikistan. De pratar ofta med varandra via telefon eller skype. Men det är sällan de kan träffas för biljetterna är dyra och det krävs visum.

– Jag skulle gärna vilja att mamma kom hit. Jag längtar efter henne, säger Marina.

Mer läsning

Annons