Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Margareta firar i sitt ödehus

/
  • Margareta och Gösta Hådell utanför sitt drömhus i Tosätter.
  • Margareta Hådell fyller 70 år på tisdag. Här med maken Gösta.

Margareta och Gösta Hådell är fascinerade av övergivna hus. En dag fastnade de för en gård i Tosätter och ett år senare flyttade de in.
– Det var som en dröm, säger Margareta Hådell.

Annons

Margareta Hådell och hennes man Gösta hittade sitt drömboende i Tosätter, och förra sommaren flyttade de in i det gamla huset. Paret flyttade från Alingsås och hade hyrt ett sommarställe i Grånke många somrar innan de bestämde sig för att flytta permanent.

– Vi hyrde en rutten lada några år, och i början tältade vi. Men vi ville ha något som var vårt, säger Margareta.

Gösta är född och uppvuxen i Nyåker och därför lockade Hälsingland. Men Gösta hade svårt att ta steget till att flytta från Alingsås, fram till en natt då han drömde om ett hus i Enånger.

– Det var en så behaglig dröm, och så hittade vi det här huset. Då gick det bättre att flytta. Dessutom råkade jag elda upp ett av våra överfyllda förråd i Alingsås så det var också en spark i baken, säger Gösta.

Båda är fascinerade av öde hus och Lövlingens, som gården heter, passar in perfekt.

– Vi hade varit hit och tittat för att det verkade övergivet tidigare, när det inte var till salu, säger Margareta.

Ägarna, som använde huset som sommarställe, behövde ett år på sig att flytta ut. Det hade tillhört släkten i 45 år och det var mycket att ta reda på. Margareta och Gösta var lyckliga när de äntligen fick flytta in på sensommaren förra året.

– Det är enkelheten och naturen som lockar, möjligheten att hitta på saker själv, säger Margareta.

Det susar förbi någon fyrhjuling eller häst ibland, annars ligger tystnaden tät över skogen.

Margaretas pappa kom från Österbotten och var finlandssvensk, mamman från Halland. De träffades som dräng och piga genom Pingströrelsen i Skåne, där det fanns jobb att få. När Vinterkriget bröt ut åkte pappan hem till Finland där han var ute i krig i fem år. Mamman flyttade till Finland och skaffade arbete, paret sågs på permissionerna. Margareta och hennes syskon kom till och när kriget tog slut var familjen inte tillåten att resa till Sverige, eftersom de blivit finska medborgare. Men så fick de en godkänd anledning att resa när mammans bror skulle gifta sig. I Sverige köpte familjen en gård i Halland där Margareta växte upp. Som 14-åring började hon arbeta som barnpiga och hembiträde. Hon träffade Gösta i Göteborg och inom ett år var paret gifta. De fick tre söner.

Trots att Margareta fyller 70 år på tisdag hoppar hon fortfarande in som vikarie på äldreboendet Edsbacka.

– Jag är väl inte så långt i från dem som bor där åldersmässigt, men det är roligt att rycka in. Jag vill jobba så länge jag orkar. Men man kan ju inte bara jobba och tjäna pengar heller, man måste ju njuta av allt och göra annat också, säger hon.

Margareta älskar att plocka bär och svamp, och odlar potatis och grönsaker på gården. Hon tycker om att fiska och gå i naturen, även om det hänt att hon gått vilse.

– Då måste jag komma och hämta henne, säger Gösta.

– Man får sämre lokalsinne när man blir äldre, säger Margareta.

På vintern stänger de av värmen i det stora rummet, och i år har de köpt en luftvärmepump eftersom krukväxterna i fönstren dog av kyla förra året.

Margareta är aktiv i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i Njutånger där hon hjälper till med det ena och andra. På fritiden tycker hon om sång och musik och att läsa kristna böcker eller levnadsskildringar. Hon säger sig vara vän med ålderdomen och tycker inte att det känns något särskilt att fylla 70.

– Huvudsaken man får vara frisk, säger hon.

Mer läsning

Annons