Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena Stiessel skriver på två nya böcker

/

Lena Stiessel växte upp i Stockholm med en ständig längtan efter landet. Sedan barnsben har hon haft författardrömmar som kom att slå in när hon var 40 år och gav ut sin första bok. I dag har hon gett ut 40 böcker och i sitt hem i Järvsö, skriver hon på två nya.

Annons

– Att få lämna Stockholm var barndomsdrömmen. Som barn sa jag att i en stad kan man aldrig vara riktigt lycklig, man har gatusten och betong runt om sig. Men på landet kan man vara lycklig för där har man gräs och träd runt omkring sig.

En dröm som delade platsen i Lenas hjärta med drömmen om att bli författare, något hon minns att hon redan som femåring kände. Två drömmar som senare i hennes liv blev sanna.

Vid 15 års ålder tog Lena studenten och började jobba på samma kontor som sin far. I 20-årsåldern började hon utbilda sig till bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek och ganska snabbt blev hon chef för ett barnbibliotek i Johanneshov.

När hon gick vidare för att jobba på ett vuxenbibliotek i Gröndal, jobbade hon ensam och några kvällar i veckan jobbade hon till klockan nio.

– Jag var mycket ensam och de sena kvällarna tyckte jag inte om, men ibland kunde man hinna med den sena föreställningen på en film.

Under tiden på olika bibliotek runt om i Stockholm insåg Lena så småningom att det var barnböcker som låg henne varmast om hjärtat. Men så blev hon erbjuden ett vikariat på en reklamavdelning på Bonniers.

– Reklam är inte min modell men skillnaden att komma ifrån ett ensamt bibliotek, kanske äta en burk fiskbullar i magasinet innan man öppnade, till att komma till Bonniers. Det var så roligt, man åt lunch tillsammans och man hade alla kvällar lediga, det var som att komma till paradiset.

Lena vikarierade på Bonniers i ett halvår där hon skrev annonser till tidningarna för nya böcker som gavs ut. Tillbaka på biblioteket ett halvår senare skrev hon fortfarande annonserna för juniorböckerna. Detta tills att en redaktör på Bonniers sa upp sig och Lena fick jobbet. Hennes uppgift var att ringa upp författare som skulle skriva faktaböcker för elever i klasserna 5–7.

– De som skrev böckerna kunde sin sak, men de kunde inte skriva för barn. Det blev en bra skola för mig när jag fick skriva om och förkorta böckerna. Det blev fem lyckliga år.

Lena fick olika reaktioner från författarna, de flesta var nöjda men inte alla.

– Jag minns en journalist på DN som sa: "Du har skrivit en ny bok, men det är förbannat bra". Men den första boken jag skrev om blev det lite sura miner. Kvinnan kom på besök och läste igenom och sa: "Där ser jag En mening som jag har skrivit själv". Men sen fick hon ett stipendium för den boken och då blev det ett annat ljud i källan. Och jag kände att jag duger.

Under åren på Bonnier gifte sig Lena med Freddy Stiessel och fick dottern Katarina. Katarina höll Lena vaken om nätterna och det påverkade hennes arbete och ledde till att hon fick gå.

Hon återvände till biblioteken, men hennes chef på Bonniers var ledsen för att Lena mist sitt jobb.

– Han ville att jag skulle skriva en bok, en bok om nästan allt. En samlad bok om den jord vi bor på. Jag var tacksam, men det var inte så lätt. Rymden var främmande för mig. Jag skulle samla tillräckligt med fakta, men göra det klart och lättläst, men inte tråkigt. Det var inga lätta grejer, men det var en väldigt nyttig början till att skriva.

Visste du det? en bok om den jord du bor på, heter Lenas första bok som kom ut 1971.

59 år gammal kom Lenas andra dröm att gå i uppfyllelse. Hennes böcker tog henne runt på författarbesök till skolor över hela Sverige så hennes vistelse i storstaden var inte längre ett måste. Lena hade sakta backat ut ur Stockholm till förorterna och efter några års letande hittade hon huset i Järvsö.

– Det var ju jättespännande att kliva in i ett hus och känna att här ska jag bo. De svarta vinbären var inte plockade och alla golv och taket behövde läggas om. Det var jättespännande. De här åren har varit några av mina lyckligaste. Här är det ingen som har satt sig på mig som min man gjorde, jag fick hitta mig själv och jag har upplevt så mycket här.

Lena har skrivit några böcker kopplade till trakten, bland annat Originalen i Skärsta, Berättare i Järvsö och Järvsöbyarna nummer 8.

Lena har alltid varit full av idéer och skrev i yngre dagar noveller, men framför allt har hon fört dagbok under alla år.

– Jag har 70 dagböcker som jag sitter och renskriver på datorn när jag får tid. För vad ska barnbarnen göra av dem den dagen jag dör? De tar stor plats. Det är roligt och nyttigt att läsa igenom för jag får ett annat grepp om mitt liv. Men jag har ju ett behov av att skriva och är förbaskad flitig så det hinner väl bli fler än jag hinner slänga innan det är klart, skrattar hon.

Lena har gett ut 40 barn– och ungdomsböcker med väldigt blandade ämnen, och snart kommer en till i samlingen. En bok om vikingen Erik Röde som fann Grönland.

En annan bok som hon också skriver på just nu är en ungdomsroman, som hon fick regisserad 1982. Sedan dess har den legat i ett skåp tills dagen då jag pratar med henne, då hon bestämde sig för att ta fram den.

– Jag skulle aldrig kunna skriva grunden till den i dag, men nu skriver jag om den. Det är en fin kärlekshistoria som slutar med död. På något sätt handlar den om mig. Jag har inte upplevt de hon gör, men hon reagerar så som jag skulle ha reagerat, hon förälskar sig så som jag skulle förälska mig. Det är ingen banal historia men den är väldigt fin.

Inspirationen till böckerna hämtar hon från alla möjliga händelser, artiklar hon läser och människor eller djur hon möter. Inspirationen till den populära barnboken Trolle, kom ifrån en ohyfsad ponny som kastade av hennes dotter.

Lena har varje år, ofta i samband med sin födelsedag, haft stora trädgårdsfester men i år blir den lite mindre. Men självaste dagen kommer att firas lugnt tillsammans med barnbarnet Frida som är på besök.

– Jag tänkte att vi kanske kan ro ut och ha picknick på andra sidan älven. Älven har betytt mycket för mig. Att kunna cykla ned och bada. Första doppet i början av Maj är härligt, shup säger det i kroppen av det kalla vattnet, så blir man lycklig. Jag tror att naturen har påverkat och gett mig ett lugn och en ro. Jag har känt mig väldigt harmoniskt här.

Mer läsning

Annons