Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingegerd Bergwall: ”Det är så mycket jag vill hinna med”

/

Bruksflickan lämnade Forsbacka som barn och har nu landat i bruksorten Marmaverken. Men gissa om det hänt mycket däremellan. Och mer ska det bli: ”Nu är det bråttom, det är så mycket jag vill hinna”.

Annons

Ingegerd Bergwall trivs verkligen i Marmaskogen, där hon och maken Sten-Ove bor. Ja, med hela Söderhamns kommun faktiskt.

– Vi kände direkt när vi kom hit att det är en så generös och öppen attityd här.

Tro inte att hon smörar, det ligger liksom inte för Ingegerd.

– Jag är väl inte världens ödmjukaste människa och van att strida, säger hon själv.

Lite skinn på näsan behövdes nog när hon växte upp hemma i Forsbacka som ”oäkta jänta med 16-årig mamma”.

– Det var ju en stor skandal för morfar var ju förman på bruket också. Det var mycket prat.

Redan som 13-åring flyttade hon till släktingar i Falun och där blev hon 1959 medlem i Högerns ungdomsförbund (nuvarande MUF) trots sina rötter i det ”röda” Forsbacka.

– Jag hade nog gått med i varenda första maj-tåg i 15 år, så det var nog lite en revolt, tror Ingegerd.

Det har blivit massor med politiskt arbete för Moderaterna sedan dess, både på kommunal- och landstingsnivå på flera orter.

Men nu har hon sagt adjö till partipolitiken.

– Jag började skriva insändare och då ville jag inte känna mig bunden, så då gick jag ur.

Det enda samhällsuppdrag hon har just nu är som god man åt ensamkommande barn.

I dag är hon konstnär på heltid. Hennes utställning ”Rainbow room med De resande behåarnas systerskap” visas just nu på Konstkraft i Ljusne. Det handlar om textilkonst och behåar är temat.

Textilkonst har hon hållit på med i 25 år men tidigare vid sidan om sitt ordinarie yrke. Vad sägs om danspedagog, översättare, språkgranskare på Linköpings universitet och restaurangchef i Åre för att bara nämna lite.

Man måste ju fylla sin tid med något vettigt tycker Ingegerd och fnyser när jag föreslår tv.

Hur känns det att fylla 75 år?

– Jag känner: Nu är det bråttom, det är så mycket som jag vill hinna medan jag har orken och nyfikenheten och viljan. Så det gäller att passa på.

Ingegerd har bott i Linköping, Östhammar, Åre... Men Forsbacka har fortfarande en plats i hennes hjärtat, trots en ibland tuff barndom.

– Det är nästan så jag kysser marken. En eller två gånger per år åker vi dit och då går jag runt och besöker alla platser jag känner igen.

Födelsedagen firar hon med stort dubbelkalas i utställningslokalen i Ljusne tillsammans med brorsan från Hudik. Ett 80-tal gäster väntas. Att fira i stillhet är inget för Ingegerd.

– Jag är en lycklig människa, säger hon. Jag gör vad jag vill när jag vill. Varje morgon när vi vaknar, jag och min man, så gratulerar vi varandra till att vi vaknat till ännu en dag.

Mer läsning

Annons