Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag fyller bestemor 90 år

/
  • Vävning Astrids stora hobby. Hon fick en vävstol när hon var 40 och sedan dess har hon vävt hundratals trasmattor. Blå är favoritfärgen, säger hon.
  • Astrid och Lennart Gunhamre har varit gifta i 67 år. Trots att hon tyckte att han var en gaphals när de träffades. Och han tyckte att hon var en bråkmakare.
  • Att skapa med tyg har alltid ett intresse för Astrid. Här visar hon upp ett broderi som hon gjort.

Det finns jubilarer, och så finns det jubilaren. Astrid Gunhamre räknas definitivt till den sistnämnda kategorin. I dag fyller hon 90 år.
– Det är ofattbart, säger födelsedagsbarnet.

Annons

Själv hade Astrid Gunhamre aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle leva så länge. Inte minst efter att hon har genomgått hela tio operationer. Den sista när hon var 87. Då fick hon en hjärtklaff efter en kalv inopererad.

– Jag bad läkaren om att få svinklaff, för jag känner mig mest så, men läkaren sa att han bara hade kalvklaffar, så det fick bli en sån, säger hon och skrattar.

Det är underhållande att lyssna på Astrid. Hon kryddar sina hågkomster med mycket humor och berättelserna är många från detta 90-åriga liv.

För även om synen inte är vad den en gång var, och även om hon tappar ord och namn ibland, är det inget fel på minnet.

Det första skolåret på småskolan i Kläppa minns hon väl. Särskilt hur hon störde sig på klasskamraterna för att de inte kunde läsa eller skriva. Något som Astrid redan hade lärt sig innan skolan, trots att hon var ett år yngre än kamraterna.

– Mamma hade en symaskin som det stod Husqvarna på. Utifrån de bokstäverna lärde jag mig läsa och skriva. Men mina klasskamrater kunde inte läsa och jag minns att jag satt där och lyssnade och blev irriterad på lektionerna när de satt och stammade fram orden, säger Astrid och skrattar åt minnet.

Hennes goda läs och skrivegenskaper skulle komma väl till pass under ett yrkesliv där hon till stor del var kontorist. Först på Konsum i Ljusdal där hon började som 16-åring.

– Min första månadslön var på 26 kronor och 25 öre. När jag krävde högre lön vägrade chefen, då sa jag upp mig, säger Astrid.

Hennes sista tjänst var som sekreterare till dåvarande byggnadschefen i Ljusdals kommun. Det var samtidigt som kommunhuset byggdes, eller som Astrid själv beskriver det:

– Jag brukar säga att det var jag och byggnadschefen som byggde förvaltningshuset.

Vid det laget hade Astrid sedan länge gett sig hän den hobby som upptagit en stor del av hennes lediga tid de senaste 50 åren: vävningen.

– Jag fick en vävstol när jag var 40 år gammal och den har jag använt i stort sett dagligen sedan dess.

Många trasmattor har det blivit. I en liten vävbok har varje vävd meter antecknats. Det har blivit långt över tusen meter.

– 1360 meter trasmattor har jag vävt, säger Astrid och visar stolt upp några smakprov.

Intresset fick hon från mormor och mamma och hon tycker fortfarande det är lika kul. Även om alltid gruvar sig för att sätta i gång med en ny laddning.

– Då går jag som en äggsjuk höna innan jag kommit vilket mönster jag ska väva. Men när det är gjort, och jag ser att det blir bra, då är det roligt.

50 nya tygmeter är redo att sättas in i vävstolen så snart Astrid får tid. Det lär dröja ett tag för först väntar ett rejält födelsedagsfirande. Sammanlagt ska över 30 barn, barnbarn och barnbarnsbarn personer träffas för att fira sin bestemor (Astrid föredrar den norska varianten framför svenskans gammelfarmor som får henne att "känna sig så gammal").

Med på firandet kommer hon livskamraten Lennart som funnits vid hennes sida nästa hela livet. De träffades först i realskolan på Stenhamre, men det skulle dröja några år innan tycke uppstod. Vid första anblicken tyckte nämligen Astrid att Lennart var en gaphals och Lennart känslor var ömsesidiga. Han tyckte hon var en bråkmakare.

Varför tyckte han det?

– Jo, för jag var bråkig, säger Astrid och ler.

I år har "gaphalsen" och "bråkmakaren" varit gifta i 67 år och om man frågar Astrid har de varandra att tacka för att båda nu har nått en sådan aktningsvärd ålder.

Vad är hemligheten till att ha ett sådant långt liv?

– Vi är två. Vi kan prata om allt med varandra och vi går aldrig till säng osams, säger Astrid Gunhamre.

Mer läsning

Annons