Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gröna fingrar och hårt arbete

/
  • Det blommar i Ethel Engbergs rabatter. Hennes 85-åriga, gröna fingrar, får fortfarande allt att grönska.
  • Adiam Andemariam, från Eritrea, hjälper ofta Ethel med odlandet.

Hon har uppnått en ålder där hon enligt kommunens inriktning kan få hjälp med både inköp och städning. Men för Ethel Engberg är det inte tal om att själv få hjälp – snarare om att hjälpa andra.

Annons

I köket ligger några små, blekröda tomater. Hon bjuder på en, och säger:

– Tänk, det blev tomater i år också, jag trodde inte det...

Tomaterna har vuxit i rabatten längs väggen i huset där hon bor, i allmännyttans lägenhet. Här har hon ringblommor, astrar, mynta – och tomater – som barnen i området gärna vill hjälpa henne sköta.

– De kommer och frågar, och då visar jag hur de ska göra, säger Ethel, som bott på Alvägen i 17 år nu.

– Då jag kom hem från Pakistan, där jag jobbade i sammanlagt 15 år, flyttade jag in. Jag ville bo på nedre plan, eftersom jag inte tänker flytta fler gånger.

Berätta om dig själv...

– Jag föddes i Gränsfors, som bondjänta, med gröna fingrar. Jag utbildade mig till lågstadielärare och jobbade i Bergsjö. Jag har inga egna barn – för jag har inte haft tid – men var under mina år i Pakistan bland annat extramamma åt flickor på en skola i Himalaya, flickor i 9–12-årsåldern, i tre år. Det var barn från hela världen...

På hyllorna bakom henne finns mängder av små saker som på ett eller annat påminner om åren i Pakistan. Först reste hon dit under ett par år i mitten av 1960-talet, men tvingades lämna landet då oroligheter bröt ut. Sedan hon fyllt 50 kände hon en inre kallelse och gick i bibelskola. Hon fick arbetstillstånd och återvände, och jobbade dels på en flickskola, och dels inom ett skolprojekt. Hon lärde sig urdu, som hon fortfarande talar.

– Jo... jag mötte en familj i Hassela nyligen. Jag såg att de nog var pakistanier, så jag sa några ord på urdu – de blev oerhört förvånade!

Vad lärde du dig i Pakistan?

– Hur oerhört bra det är i Sverige! Många har svårt att förstå det, de klagar över att allt är dåligt. Men har man sett gamla sitta på gatan, en del har inte ens en filt att svepa om sig, då tänker jag: vem är vi, som klagar på svensk åldringsvård...?

Veckan innan födelsedagen åker hon iväg och plockar bär, som blir sylt och saft att sälja på Filadelfias julmarknad. Pengarna skickas till flickor i Pakistan, för att de ska få gå i skolan.

Hur firar du födelsedagen?

– Kommer någon så bjuder jag på kaffe. Och så blir det pakistansk mat när släkten kommer. Jag lagar sådant ibland, linser eller någon grönsaksgryta.

Har du önskat dig något?

– Nej. Jag har vad jag behöver, och säger som psalmisten (Anders Carl Rutström): "och himlaarvet blir ändå över.

Mer läsning

Annons