Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En levnadskonstnär fyller 80 år

/

När han gick i skolan fick han inte sjunga för att han förstörde för de andra barnen, och hans pappa suckade över att han inte var något snickarämne. I stället var det konstruktioner och reparationer som lockade den unge Gök-Olle Jonsson. Och det gör det fortfarande. I dag lördag fyller Gök-Olle 80 år, och nu funderar han faktiskt på att gå ner på halvtid. – Jag får ändå ingenting uträttat.

Annons

Se även: Gök-Olle framför sin bästa historia

Se även: Gök-Olle framför en av sina sånger

– När stockholmarna kommer till Delsbo är det tre saker de vill se. De vill till Bror Eric, till Avholmsberget och fika, och så vill de komma hit, säger Gök-Olle.

Egentligen heter Gök-Olles företag Olle Jonssons smidesverkstad, och när man diskuterade ifall inte han skulle ha en passande skylt vid vägen så kom det många förslag.

– Jag sa att eftersom vi har Midlanda i Sundsvall och Arlanda i Stockholm, så kunde väl det här heta Mellanlanda. Men då var den en som tyckte att det kanske skulle passa bättre med Nödlanda, säger Olle.

En annan tyckte att en passande skylt skulle vara "Här löser vi både mentala och mekaniska problem," medan Gök-Olles son föreslog Mulle Mecks barndomshem.

Och det är inte utan att man förstår sonens resonemang. I 30 år har Gök-Olle huserat i Vägverkets gamla lokaler bakom forngården i Delsbo, och där finns det åtskilliga mojänger och mackapärer.

Läs om när Gök-Olle blev bötfälld för sin lastbil

Läs om visan som blev verklighet

Gök-Olle har reparerat saker i hela sitt liv.

– Det är troligtvis något straff för att jag tog isär alla mekaniska prylar jag fick, och det var inte många, när jag var barn. Sen fick jag aldrig ihop dem igen.

Pappan var snickare, men han konstaterade snabbt att sonen inte var något snickarämne.

– Trä har jag aldrig kunnat hantera.

Hemma hade de en gammal traktor med ett olämpligt litet kylsystem. När man körde i nedförsbacke blev motorn kall, och när man körde i uppförsbacke gick den varm. Så Gök-Olle konstruerade en grej så man kunde reglera kylvattnet inifrån traktorhytten.

– Då tyckte farsan jag var lat, som inte orkade gå ur traktorn. Somnade man inte vid grötfatet på kvällen hade man inte gjort ett ordentligt dagsverke.

Och Gök-Olle har fortsatt att reparera och konstruera. Till exempel är det han som gjort den bärande konstruktionen till Diana Anderssons konstverk som står i rondellen vid Ingo i Hudiksvall.

– Det mest annorlunda jag reparerat är en flygmaskin. Det var ett flygplan som användes vid skogsgödsling och ett reglage pajjade, så de kom hit. Annars är det mer jordnära saker. Jag har jour strängt taget jämt. Jag brukar säga att jag har aldrig öppet och aldrig stängt.

Varje dag kommer det folk som behöver något, och för det mesta finns det att hitta hos Gök-Olle. Som för flera år sedan där man höll på att lägga om vägen i Delsbo, och en bussning gick sönder i en av maskinerna, och en ny fanns bara i USA. Trodde man. När man stod inför det faktum att det skulle ta flera veckor att få bussningen från USA och allt arbete skulle ligga nere under tiden, var det någon som föreslog att de skulle kolla med Gök-Olle.

– Och just den bussningen hade jag. På kvällen hade de maskinen i gång igen. Jag tror de var ganska nöjda.

Men Gök-Olle är inte bara en konstruktör av stora mått. Han är också sångare, kompositör och rolighetsminister. Men när han gick i skolan fick han inte sjunga med de andra barnen. Läraren sa att han förstörde.

– Jag sjöng falskt, och när jag inte kom ihåg texten hittade jag på ny.

Läraren kunde nog knappast gissa att Gök-Olle många år senare skulle både skriva och framföra sina egna visor. Han skriver mest om händelser i bygden.

– Egentligen är varje visa en betraktelse.

Han skriver också egna historier. En riktigt bra historia ska innehålla både lite ironi och lite skryt, tycker Gök-Olle.

Både visor och historier brukar Gök-Olle framföra vid olika evenemang, till exempel på spelkvällar runt om i bygden. Och man kan gissa att det blir både visor och historier i hemvärnsgården i Bjuråker på lördagskvällen, då Gök-Olle firar sin 80-årsdag med stort kalas och bjuder in alla vänner och bekanta.

– Vi firade inte när hustrun Ingegerd fyllde 75 år i augusti, och vi firade inte vårt guldbröllop i fjol. Så nu slår vi ihop allt.

Ett 70-tal personer har anmält sig till kalaset, och det antalet är Gök-Olle nöjd med.

– När man fyller 80 år får man vara glad om man har fler än 20 bekanta som fortfarande lever och är i så bra kondition att de orkar med ett kalas.

Mer läsning

Jag och mitt barnbarn

Jag och mina barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarn