Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En 90-åring som kan berätta

/
  • Yngve Andersson berättar med stor inlevelse om roliga episoder från sitt liv. I dag fyller han 90 år.

Yngve Andersson var bara 13 år när han började jobba vid flottningen i Svinhammar. Den 11 februari fyller han 90 år, och han minns fortfarande somrarna vid flottningen med värme.

Annons

Minnet är kristallklart. Yngve Andersson minns namn och händelser som om det var förra veckan, men det 77 år sedan.

Synen är det heller inget större fel på.

– Jag har alltid sett bra. Lite mer än alla andra, faktiskt. Men nu ser jag lite sämre på ett öga. Men det andra är bra.

Yngve Andersson är född och uppvuxen i Ljusdal. Både hans pappa och morfar jobbade med flottning, och dagen efter att Yngve fyllt 13 år, 1939, började han också jobba där.

– Pappa hade ordnat med flottningschefen, han hette Lindgren, att jag skulle få jobba.

Yngve jobbade på ett skiljeställe som hette Svinhammar.

– En halvmil nedanför köpingen åt Järvsöhållet till.

Det var ett spännande jobb för en 13-åring. Inte helt riskfritt, och långt ifrån reglerade arbetstider, vilket innebar att Yngve, och andra pojkar i hans ålder, fick jobba nattskift.

Det var under ett sånt nattskift som en av pojkarna, Emil, ramlade i älven.

– Några av gubbarna hjälpte honom upp, och sa åt honom att gå hem och ta av sig de blöta kläderna. Och så behövde han inte komma tillbaka nåt mer den natten, det här var vid tre, fyra på morgonen.

Yngve har många och roliga minnen av tiden i flottningen. Det var färgstarka gubbar som jobbade på skiljeställena, och det var mycket skämt och skoj.

– Gösta Moberg hette en som jobbade i en krok av kanalen, och han var som en riktig teatergubbe. Det var mycket roligt för en 13-åring, minns Yngve.

Flottningen pågick bara korta perioder under försommaren då det var högvatten. Då kunde timret strömma av egen kraft. När vattnet sjönk var flottningen över, och under krigsåren upphörde den helt.

Läs också: 50 år sedan flottningen upphörde i Svågan

En period jobbade Yngve som springschas på Ljusdals Posten, innan han till slut hamnade i byggbranschen.

1953 flyttade han till Hudiksvall och började jobba åt byggmästare Frisk.

– En mycket sympatisk och populär arbetsgivare, säger Yngve.

1957 köpte han huset på Gästgivarevägen i Hudiksvall där han fortfarande bor kvar.

– En byggfirma satte upp stommen, sen gjorde jag mycket jobb själv.

På 1960-talet gick Yngve en kurs i Hindås, för att kunna jobba som yrkeslärare och slöjdlärare. Han jobbade ett tag som lärare i Ludvika, och blev erbjuden ytterligare lärarjobb söderut, men tackade nej.

– Jag hade ju hus och familj i Hudiksvall, det gick inte vara borta från dem.

Yngve har i hela sitt liv varit aktiv i föreningar, framför allt IOGT-NTO och MHF.

1940 gick han med i IOGT, där han fortfarande, efter 76 år, är medlem. 2003 fick han en guldplakett från IOGT för sitt långa engagemang, och i fjol fick han ett diplom då han varit medlem i föreningen i 75 år.

Han har varit med i MHF lika länge, och Hudiksvalls MHF-avdelning var väldigt aktiv med många arrangemang. I många år arrangerade föreningen tävlingarna Mopedmästaren och Ungdomens rattmästare, som gick ut på att kora sitt distrikt bästa mopedförare respektive unga bilförare.

– En gång på 1960-talet dök det upp en tjej på Mopedmästaren. Det var inte så vanligt att tjejer körde moped då. Minns jag rätt så hette hon Eva. Hon körde bra. Sen tror jag hon började jobba på sjukhuset. Jag brukade träffa på henne ibland, men nu är det länge sedan.

Yngve minns också en uttagning till Ungdomens rattmästare då det dök upp en ung bilförare från Stockholm.

– Det visade sig att de var flera kompisar i Stockholm som ställde upp, och för att inte slå ut varandra så åkte några till andra städer för att tävla. Och den här killen körde som ett proffs och gick vidare till distriktsfinalen i Ljusdal. Men hur det gick i riksfinalen, det hängde jag inte med på.

Läs också: Arbeten förr och nu

Förutom sitt föreningsengagemang har Yngve också alltid varit intresserad av jakt. Några bekanta bjöd upp honom på älgjakt i Vemån, mellan Sveg och Vemdalen, och Yngve fastnade för Härjedalen.

Det slutade med att han köpte en stuga där, på Vålvallen söder om byn, och han har tillbringat perioder på både sommaren och vintern där.

– Det var tider, det. Det brukade börja i februari med att jag åkte upp och pimplade, och sen var jag uppe när det var jakt också.

Det var just jaktkompisarna som gjorde att Yngve trivdes så bra i Härjedalen.

– Det var 10–15 gubbar, och det var ett underbart gäng att vara med, berättar Yngve, och minns särskilt en episod, när en i gänget, Haldo Håkansson, sköt en hare.

– Jag var bara 100 meter därifrån, så jag knallade dit, och där låg en fin, vit hare. Alla samlades, och snart stod vi 12–13 man runt den där haren. Någon skojade om att vi skulle lotta om vem som skulle få haren. Då böjde sig skytten ner, tog haren i baktassarna, la den på min ryggsäck och sa "den här haren ska Yngve ha." De visste inte hur väl de ville mig, och än i dag har jag svårt att fatta det. Det låter som skryt, men det var sagolik. I dag är de borta allihop.

Stugan i Vålvallen sålde Yngve för några år sedan.

– Då jag började bli lite rassling och inte vågade köra bil dit längre.

Nu har han sålt sin bil, och samma dag som han sålde den fick han sitt nya körkort.

– Jag har en hel bunt med gamla körkort som jag sparat.

I morgon fyller Yngve Andersson 90 år. Något speciellt firande har han inte planerat.

– Dottern Elisabeth kommer väl hit med någon tårta.

Och förutom tårta, så kan säkert Yngve Andersson leverera någon historia från svunna tider. Lika färgstark och intressant som om någonsin tidigare.

Läser du ofta nyheter i din mobiltelefon? Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Jag och mitt barnbarn

Jag och mina barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarn

Annons