Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Nils "Bobban" Boberg

Annons

Nils "Bobban" Boberg föddes i Lingbo en stormig natt den 20 december 1926 som son till Arnold och Svea Boberg.

Han var stolt över att vara född i Lingbo, där hans älskade farfar Gustaf var stins.

Så småningom gick flytten till Färila där Nisses pappa fått jobb som skogsvaktare. Nisse började skolan i Färila, en tid som han gärna berättade om. Ingen hade det så bra ekonomiskt på den här tiden, och han brukade hämta mjölk åt fröken Assarsson, och fick då mjölk och bulle som tack.

1939 flyttade familjen till Ljusdal och byggde hus på Rådmansgatan, då hade Nisse fått två syskon, Sonja 1931 och Eric 1932.

Han fick tidigt hjälpa till med försörjningen. Många var nog tanterna som blev charmade när han cyklade och sålde knyten för nio öre styck på Kläppa åt Stålhands bageri.

Sen blev fotbollen det stora intresset, läxorna var inte så viktiga, och på sommarloven cyklade han till Tallåsen och svarvade stolspinnar.

Han var även duktig i friidrott, och visade stor talang på löparbanan. Men det blev fotbollen han satsade på, och det visade sig vara lyckat. Han fick till och med vara med i A-laget som 14-åring.

1946 fick han anställning som brevbärare på Posten, som då gick två turer om dagen, med postutdelning även på lördagarna.

1947 träffade han Anna, och året efter bildade de familj. Det var inga feta år på postlönen, och han drog sig aldrig för att ta extrajobb för att försörja den lilla familj han begåvats med.

Nisse fortsatte spela fotboll och Lif hade glansdagar med upp till 3 000 i publiken på en del matcher. Särskilt när det kom gästande storlag på midsommarafton.

Lif for som första trupp till Tyskland efter kriget, det blev ett minne för livet.

Nisse var även duktig bordtennisspelare, och tog flera DM-segrar. 1955 blev han Stor grabb i fotboll.

1956 tog han överpostiljonkursen, och då måste han lära sig 4 000 stationer som han sen kunde rabbla i sömnen. Så småningom fick Nisse jobb vid reseposten

Fotbollstiden var förbi, och i stället tog ett annat intresse över – travet. Bobban hade alltid varit intresserad av senor och muskler, och steget var inte långt till att börja känna på hästben och ryggar för att försöka hjälpa dem med sina skador. På så vis fick han träffa mycket travfolk genom åren också.

Efter alla år på posten och reseposten pensionerade Nisse sig i samband med att de drog in postsorteringen på tågen 1986. Då hade han åkt oändligt många mil mellan Stockholm och Bastuträsk och fått vänner överallt.

Nu blev travet, kolonistugan och boulen andra intressen.

Mycket finns att berätta om denne glade historieberättare. Med glimten i ögat berättade han om människor han mött genom åren. Han kunde som ingen annan levnadsgöra folk så man vred sig av skratt.

Han hade ett gott minne om gamla Ljusdal, minnen han fått genom brevbärningen. Nu blev tid över för det bästa han visste, att få sitta i båten med metspö en vacker sommardag, och sen gå upp till stugan och fika med mig under blommande äppelträd, och göra upp planer för ett parti boule.

Barnen, Lena, Göran och Marie och deras familjer, kan nog intyga att pappa, morfar och farfar, inte var en dussinmänniska, utan en man med glimten i ögat som alltid fanns till för oss och som lärde barnbarnsbarnen tummen upp.

Nu är våra år tillsammans slut, det blev 68 år, men jag ser framför mig den unge Nisse som lade ner danspoletterna i Ljusdals folkpark 1947 och bjöd upp till dans.

Tack för dansen, älskade Nisse.

Anna Boberg

Mer läsning

Jag och mitt barnbarn

Jag och mina barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Jag och mitt barnbarnsbarn

Jag och mitt barnbarn

Annons