Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skyller chefer och politiker ifrån sig?

/

Annons

Är läkarna verkligen ett frifrälse som får göra som de vill? Skyller tjänstemän och politiker ifrån sig i stället för att ta sitt ansvar och styra upp vården?

Detta är bara ett par av alla frågor som måndagens tidningsartikel väcker om vårdstyrningen, eller snarare bristen på styrning av vården i Landstinget Gävleborg.

Förre psykiatrisjuksköterskan och beställarchefen Aina Wigren tar bladet från munnen och anklagar läkarna för att vara "ett frifrälse som får göra som de vill" och som resten av verksamheten tvingas anpassa sig efter.

Och divisionscheferna Kjell Norman och Roger O Nilsson säger att personalen ska finnas när och där de behövs. Tämligen självklart.

Aina Wigren har tigit under alla dessa år som hon jobbat i vården och först nu, när hon är pensionär, talar hon ut.

Visserligen har tidningen tidigare berättat om hur landstinget försökt lägga munkavle på personalen, men nog måste anställda medarbetare få tala fritt utan risk för repressalier medan de ännu är anställda.

Ingen kan för övrigt frånta dem den lagstadgade meddelarfrihet som de har. En frihet och möjlighet som flera offentligt anställda använt sig av när olika missförhållanden har avslöjats.

Det är också förvånande hur två divisionschefer på fullt allvar säger att de ska börja planera mer utifrån vårdbehoven. Till hösten!

Att planera utifrån behov och produktion är väl A och O i vilken verksamhet som helst. Liksom att schemalägga personalen så att det passar behoven i verksamheten.

Men uppenbarligen är det inte så i landstinget. Och som boven i dramat utpekas läkarna.

Men vem är det i så fall som år efter år tillåtit läkarna att agera frifrälse?

Landstingsrådet Ann-Margret Knapp (S) stämmer in i mycket av den kritik mot läkarna som Aina Wigren för fram. Och medger att hon som politiker är ansvarig för att arbetsgivaren inte ställt de krav som de har rätt att ställa.

Varför? Läkarna är alldeles för inflytelserika säger de ansvariga.

Det ligger säkert en del i detta. I ett bristyrke med expertkaraktär är det lätt att ställa krav och villkor. Inte sällan helt orimliga.

Men det låter aningen märkligt att vuxna och kloka människor som är politiskt valda och ansvariga, eller chefer som har avgörande inflytande över verksamheterna, ska tassa på tå för läkarkollektivet.

Det borde vara självklart att all vård planeras utifrån vårdbehov och vårdproduktion och att all personal schemaläggs utifrån hur det behovet och den produktionen ser ut.

Det ställer troligen också de allra flesta läkare upp på. Om inte så är det dags att kräva anpassning i ledet.

En väl fungerande verksamhet som är så pass omfattande som vården behöver långsiktig planering och schemaläggning, men den behöver också en ledning som både är lyhörd och handlingskraftig.

Och som har förtroende och mandat bland de anställda. Det är inget som man tar sig. Det är något man får – eller inte får – i kraft av sitt eget agerande.

En arbetsmiljö där de anställda inte vågar ta bladet från munnen och tala fritt förrän de blivit pensionärer är knappast ett tecken på en väl fungerande arbetsmiljö.

Inte heller att chefer och ansvariga politiker skyller ifrån sig på andra grupper som de är satta att styra över, i stället för att själva ta ansvar och agera.

Eller är det möjligen förmågan som brister?

 

Mer läsning

Annons