Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skyddar vi religioner för mycket?

I torsdags (13/2) visade SVT1 dokumentär Och förlåt oss våra skulder. Filmen berättade om en underbar ung livsbejakande kvinna som valt att bli präst på tidigt 60-tal.

Annons

Själv ateist som lämnade kyrkan i tidig ungdom kunde jag trots detta inte känna annat än varm sympati för henne och hennes kamp. Men också en vrede för vad hon utsattes för. Ska man sätta namn på denna kamp så var det att hon närmast fick strida mot djävlar. Men dessa fanns inte utanför kyrkan utan i den.

Hur dessa ondskans prelater till slut lyckades knäcka en ung livsbejakande kvinna, som inget hellre önskade än att få följa sin "kallelse" kan jag inte få bort ur minnet. Efter mångårig förföljelse av präster och bibeltrogna kyrkomedlemmar bröts hon långsamt ner, sjuk och alkoholiserad. Hur hennes liv slutligen ändades vid cirka femtio års ålder framgick inte av filmen men man kan ana det värsta.

Förutom att jag inte ännu lyckats rensa bort de tankar som föddes av att se denna fruktansvärda dokumentär kommer andra tankar in i bilden. Bland annat måste vi ställa frågan om undfallenheten, eftergivenheten och serviliteten (krypandet) gått för långt vad gäller religioner.

Borde inte religioner mer behandlas som ideologier och därmed inte åtnjuta nuvarande skydd mot kritik, ja till och med häckling som politiska partier och politiker får utsättas för. Nog har många kvinnor även i politiken blivit psykiskt misshandlade. Men jag tror ändå inte att vad denna unga kvinna utsattes för i religionens namn skulle ha varit möjlig under så lång tid i ett politiskt parti.

Efter att ha sett denna dokumentär men heller inte undgått att under åren ta del av kvinnomotståndet inom kyrkan (men också våldsbrotten mot barn) borde en sak vara oemotsäglig. Religionsfrihetslagstiftningen måste ändras att enbart omfatta rätten till religion för den enskilde, ingenting annat.

Såväl vår egen religion som nya inkommande sådana har så uppenbara brister vad gäller möjligheten att kränka enskilda individer utan att för den skull kunna lagföras.

En kulturstat kan helt enkelt inte blunda för brott, som bestraffas i det sekulariserade samhället men helt överse med samma brott om de sker inom religionens "värld". 

Olle Ljungbeck

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel