Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Skrivandet har räddat mitt liv"

Sofia Rapp Johansson om sin nattsvarta uppväxt och vägen tillbaka.

Annons

– Jag vaknade med torkat blod mellan benen. Jag var bara ett år och då började min pappa utnyttja mig sexuellt, säger Sofia Rapp Johansson, då hon under tisdagen besökte hon Söderhamns bibliotek som Månadens författare.

Hon berättade om delar ur hennes nattsvarta uppväxt i ett missbrukarhem som har blivit underlag till tre böcker, och nu en film.

Sofia Rapp Johansson och hennes syskon flyttades mellan det ena fosterfamiljen till den andra och fortsatte att utsättas för sexuella övergrepp, psykiskt och fysiskt våld av de olika fosterföräldrar som de bodde hos. Sofia Rapp Johansson hamnade som 13-åring i ett tungt missbruk och hade sedan en lång väg tillbaka kantad av ångest, missbruk och psykisk sjukdom. Till slut hamnade hon på ett behandlingshem i Nianfors, och där började vändningen.

– Skrivandet har räddat mitt liv. Att jag har fått sätta ord på det jag har upplevt. På en kväll skrev jag boken Silverfisken. Det är helt ocensurerad, oredigerad, som en spya. Jag skrev det som kom upp, säger hon.

Sofia Rapp Johansson har tre böcker bakom sig som på olika sätt skildrar hennes upplevelser av uppväxten. Hon debuterade 2007 med den prisade och hyllade Silverfisken. Romanen Tills skulderbladen blivit vingar (2009) berättar om åren när hon och hennes syskon slussas mellan olika fosterhem. Kyss mig lycklig (2012) är tredje delen i hennes kolsvarta barn- och ungdomsskildring som handlar om drogerna och missbruket i tonåren.

Nyligen kom dokumentärfilmen Att skära sig fri ut. Den handlar om Sofia Rapp Johanssons väg till upprättelse, om behovet av att uttrycka sig och bearbeta, om en ung kvinnas kamp för att vända inre ilska till kreativitet. Filmen har nyligen visats i Hudiksvall och kommer att visas på olika filmfestivaler och i SVT till hösten bland annat.

– Det är en slags dubbelhet. I dag har jag ett jobb, jag betalar min hyra, står på scen och ser ganska frisk ut. Men jag bär ändå med mig minnena och de har satt sina spår hos mig, säger Sofia Rapp Johansson.

I dag arbetar hon på samma behandlingshem som hon en gång själv fick behandling på. Och hon föreläser om sina upplevelser på myndigheter, kommuner, föreningar och företag i hela landet så ofta hon kan.

– Det finns ett sug efter att höra om detta och att ställa frågor. Det finns fortfarande brister och eftersom jag upplevde detta själv blir det kanske mer intressant. Den som får sista ordet vinner och jag tänker banne mig ta det, säger hon.