Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skottdagen - då friar vi till oss själva

"Ingen vill gifta sig med oss, så då ska vi gifta oss med varann."
Uttalandet kommer från moderaten Lena Roos och kan väl sägas vara en bra sammanfattning av var motståndarna till bildandet av en regionkommun står.
Regionfrågan har stötts och blötts i flera år, i hela landet. Frierierna kommer från norr och söder, väster och öster. Och de brutna äktenskapslöftena har varit lika många.

Annons

Nu ser det ut som om inget annat län eller landskap vill byta ringar med Gävleborg. Alltså bildar vi en egen region. Åtminstone verkar det vara Sven-Åke Thoresens, regionstyrelsens ordförande, uppfattning.

Landstinget ska behandla frågan i april och förmodas utgå från hur de olika kommunerna ställt sig till en gemensam region.

Det ska sägas på en gång – det här är inget som kommuninvånarna i Söderhamn, Ovanåker, Ljusdal eller Hudiksvall går och funderar på dagligdags. En högst byråkratisk och politisk pappersprodukt som tydligen kan utredas i all oändlighet och där hur många del- och inriktningsbeslut som helst kan fattas, utan att någon egentligen förstår vad vi kommit närmare, eller längre ifrån.

Argumenten för, handlar om ökad demokrati med direktval, helhetssyn och lättare att driva utvecklingsfrågor mot stat och EU.

Motståndarna undrar varför, när det nu bara blev en tummetott kvar, det ska stötas och blötas på detta sätt.

Det där med att sitta och rita om kartor med linjal trodde man tillhörde historien. Vi har om inte annat sett vad det kan få för ödesdigra konsekvenser. Nu är det väl ingen som kommer att gå till handgripligheter om man hamnar i fel region. Men känslan av tillhörighet ska inte underskattas.

"Jag tänker inte tillhöra något som kallas Region Svealand, jag bor i Norrland" är Bollnäspartiets starke man Olov Nilsson Strängs hållning.

Och i Nordanstig bjuder man hellre upp norrut av fullt begripliga skäl.

Annars brukar politiker i mer glesbygdsbetonade län vilja tillhöra Mälardalen. Där finns pengarna, utbildningarna, jobben, infrastrukturen och makten. Å andra sidan vill inte Stockholm och Uppsala alls dras med kusinerna från landet. De trivs alldeles utmärkt med att titta sig själva i spegeln och eventuellt på varann.

Inte ens i Gävleborgs län kan vi väl påstå att vi enade stå.

Gävle flirtar oavbrutet med de större städerna, trots kallsinnigt bemötande. Gävle är inte ens intresserad av de andra gästrikekommunerna, än mindre av Hälsingland. Och hur mycket samarbetar hälsingekommunerna i dag?

Landshövdingen vill naturligtvis att vi alla ska omfamna varann och lägga ned bytänkande. Det ingår så att säga i hennes uppdrag.

Några konkreta exempel visar att det är lättare sagt än gjort. När Gävles gamla badhus Strömbadet rämnade i sitt kakel och Sandvikens badhus Parkbadet brann ned, diskuterades om inte de båda kommunerna borde bygga ett äventyrsbad i Valbo – tillsammans. Som bekant var det stört omöjligt varför Gävle nu står med ett badhus som varit ute till försäljning i år, utan resultat.

Ovanåker byggde en egen bandylada. Bollnäs vill och behöver en bandyhall. Ja, det behöver väl Söderhamn och Ljusdal också nu när alla kommunerna ska spela på högsta nivå. Tror någon att kommunerna skulle kunna enas om en jättearena mitt i Hälsingland?

Alldeles för konkreta exempel förmodligen för vad Region Gävleborg tänker syssla med. Men ändå.

Vi har en jättebyråkrati i form av EU. Vi har staten. Och vi har kommunerna. På vilket sätt blomstrar regioner med mer överstatlighet, mer byråkrati och fler förtroendevalda?

Landstinget och länsstyrelserna förmodas väl inte leva kvar i en ny Region Gävleborg. Å andra sidan kan inte heller landstinget påstås vara, trots sitt länsövergripande ansvar, en länsenande myndighet.

Och åt vilket väderstreck ska regionen vända sina blickar när den väl är bildad? Och varför?

Mer läsning

Annons