Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skolskjutsar – ekonomi eller tjuriga principer...

Annons

God morgon Ljusdal! Skolskjutsar är och har alltid varit en oroshärd i vår glesa kommun.

Nästan varje läsår dyker det upp nya fall där eleven och föräldrarna vill ha skolskjuts men nekas med hänvisning till regelverket. Inte alltför sällan saknas logik i de negativa besluten. Men de är ändå fattade med stöd av de regler som finns. Sunt förnuft kommer oftast i andra hand och barnets välmående i tredje hand.

Nu är det dags igen.

Fast den här gången är det aningen mer komplicerat. En friskoleelev nekas skolskjuts med hänvisning till att det kostar kommunen extra pengar. BUN:s ordförande, Fru Ä, hänvisar till det faktum att varje enskilt barn som kliver in i en taxi kostar pengar. Det innebär att en taxi med exempelvis två barn i är billigare för kommunen än en taxi med tre barn i...

Undrar hur taxibolagen räknat. Om det åker två 48-kilos ungar kostar det x antal pengar. Men om det åker tre 48-kilos ungar kostar det lite mer x antal pengar. Tja, så kan man ju räkna.

Mina bilar brukar dra ungefär lika mycket om det är två, eller tre ungar som åker. Min tid brukar också vara densamma samt slitaget på bilen. Stopp, inte på bältena och klädseln. Det blir ett ökat slitage med flera ungar i bilen. Men frågan är om upphandlingen gjorts på det viset?

Hur som haver så har BUN beslutat att ändra skolskjutsreglerna från och med höstterminen 2009 – inga friskolebarn får åka gratis. Gratis och gratis? Förhoppningsvis betalar även deras föräldrar skatt och förhoppningsvis kommer flera av dessa friskolebarn att betala skatt i Ljusdals kommun i framtiden.

Dessutom måste man fundera på om det inte mer handlar om tjurighet och principer än ekonomi. Finns det plats måste väl de vuxna som representerar den kommunala skolan och de vuxna som representerar friskolan hitta en lösning som är vettig, utan att barnet ska komma i kläm. Samtidigt kan man också, till viss grad, förstå Fru Ä:s principbeslut som har stöd i kommunallagen.

Men det blir en helt annan fråga när kommunen måste upphandla extra skjutsar för att transportera friskoleelever. I det här fallet finns det redan en transport som skulle fungera och dessutom plats över. Smidighet och flexibilitet borde fungera utan att BUN skapar ett prejudikat. Man löser problemen från fall till fall, för elevens bästa. Samtidigt är det naturligtvis också viktigt att friskolorna informerar såväl elever som målsmän om att man, strikt juridiskt, inte har rätt till kommunal skolskjuts om man väljer att gå på en friskola.

Hela ämnet verkar mer än nödvändigt infekterat och har förmodligen hamnat i en olycklig principåtervändsgränd. Ge och ta lite från alla håll, så borde det lösa sig för den som är drabbad, eleven.

Slutligen några rader om att Lill-Babs äntligen verkar ha hittat hem på riktigt. Den fantastiska utställningen på Lång-Hans drar redan horder med besökare.

Efter ett antal försök, med hjälp av utomstående, att skapa någonting beständigt över vår största ambassadör ser det nu ut som om Barbro själv med hjälp av barn och barnbarn äntligen fått till ett trivsamt och hållbart koncept.

Det är på tiden att folk kan besöka Lill-Babs på riktigt när de är i Järvsö, det hänger ihop.