Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolans vara eller icke vara

Debatten om skolans framtid i Bollnäs kommun ter sig skrämmande.

Annons

Politikerna pratar om medborgardialog, men i det här fallet verkar det som att medborgarna får prata med en vägg. En majoritet av politikerna verkar ha bestämt sig – det är stängning av byskolorna och skapandet av Campus Gärdet som gäller.

Vad våra barn behöver är en trygg skolmiljö, en trygghet som finns i den lilla värld där alla känner alla och där lärare och pedagoger har möjlighet ett se vad som sker. Här har byskolan en ovärderlig fördel framför den stora skolan. Från min tid som lärare är min erfarenhet att det går en gräns vid ungefär 20 elever i en klass. Över den gränsen hinner man som lärare inte med att se och bemöta alla elever, utan då blir det de elever som vet att ta för sig, de som är högljudda som får uppmärksamheten. Och då hjälper det inte om man är två lärare i en klass, då kommer bara bådas uppmärksamhet att riktas till de mest företagsamma eleverna. Här har byskolorna en viktig funktion – att skapa trygghet hos barnen. En trygghet som är en grundläggande förutsättning för all inlärning. Och en trygghet som är en förutsättning för att barnen ska må bra.

Campus Gärdet – att bussa in alla högstadiebarn till en undervisningsfabrik i Bollnäs? Barnen i centrum? Nej, glöm det. Här handlar det om att somliga politiker vill göra sig ett namn på våra barns bekostnad. Inte är det för barnens bästa att sitta 2x45 minuter på en buss varje dag. Efter bussresan tillkommer ju som oftast några timmars läxläsning. Var det någon som sa 40 timmars arbetsvecka? Nej, inte för våra barn om politikerna i Bollnäs ska få bestämma.

Undervisningsfabriken på Campus Gärdet då? Nej, barn är barn och inte produktionsenheter. Högstadieelever behöver fortfarande vara barn och inte stressas till en för tidig ungdoms- eller vuxenmiljö genom att tvingas vistas med gymnasieungdomarna. Och storskaligheten då? Nog finns det en orsak till att friskolan ”Lust och Lära” har satt ett tag vid 350 elever. Det ska inte bli större än att man kan känna varandra. Men en så basal pedagogisk kunskap verkar lysa med sin frånvaro bland en del av våra folkvalda politiker som förstås har ett intresse i att forcera igenom ett beslut innan nästa val.

Demokrati? Medborgardialog? Barnperspektiv? Glöm det. Besluten verkar redan fattade av politikerna som vill göra sig ett namn och där våra barn får betala priset med deras psykiska och sociala hälsa för dessa politikers högmod. På sin höjd går det att prata om demokratur (bristande maktfördelning). Eller kanske det ligger närmare till hands att benämna det nomenklaturans arrogans?

Jag vädjar till politikerna att noga överväga ställningstagandet och lyssna till dem som berörs av beslutet, barnen, föräldrar och lärare.

Helge B. Berg, utbildad lärare, präst och pappa

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel