Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan håller Bobygden vid liv

För snart ett år sedan flyttade Västanängens förskola och fritids in i nya lokaler. I år firar versamheten tio år och många i Bobygden ser skolan som det som håller bygden vid liv.
– Ska vi kunna bo kvar så måste vi engagera oss och ta initiativ för att skapa samma möjligheter som i en stad. Vi som bor på landsbygden måste ha en framtidstro, säger Per Axelsson som är ordförande i föreningen Bobygdens Framtid.

Annons

Förra året byggde Bobygdens Framtid en ny förskola där personalkooperativet Bobygdens Omsorg och Servide driver förskola och fritids. Tidigare höll man till ett gammalt stenhus men verksamheten försvårades eftersom huset bestod av tre våningar. 
– Från början var tanken att vi skulle bygga ut så att vi fick ett bra kapprum men det skulle bli nästan lika dyrt som att bygga nytt och då valde vi att bygga ett helt nytt hus, berättar Birgitta Axelsson som är barnskötare.


Redan när de startade förskoleverksamheten 1998 fick de fler i kö än vad kommunen tidigare budgeterat för. I dag har de 17 barn på förskolan och 21 som går på fritids. 
–  Att vi kan erbjuda förskola och fritids här betyder även mycket för boende i Delsbo och Fredriksfors, vi är inte ett alternativ bara för Bobygden utan även för föräldrar på andra orter, säger Birgitta.
Trenden i dag är att skolklasser får flytta från landsbygden till större skolor för att kommunen ska kunna spara pengar. 
–  Om man som kommunen har tänket att det ska vara stora enheter så blir det ju så att byskolorna försvinner, säger Birgitta.
Hon ser inga problem med att hon ofta träffar barnen och föräldrarna även efter arbetstid. 
–  Man lär sig att hålla i sär jobbet och privatlivet. Men vi har valt att ha som service att föräldrarna kan ringa oss på kvällarna om det är något vi behöver få veta. Visst finns det gråzoner men ofta kan jag säga att vi tar det på jobbet efter helgen istället, säger Birgitta.
Var och varannan dag rapporterar media om bensinmackar som läggs ner på landsbygden och att servicen försämras men Per vill ändå vara optimistisk. 
–  Det kan nog vara bra att det händer något, då kanske de som bor där vaknar upp ur Törnrosasömnen, säger Per.
Det är så lätt att tro att någon annan ska göra så att det blir bättre, säger Birgitta.
Befolkningsstatistiken i Bobygden är ganska stabil, det finns runt 200 hushåll och Per tycker att det verkar som att unga kan tänka sig att bo kvar i sin hembygd. 
–  Det är nog främst killarna som kan tänka sig att stanna, precis som överallt annars. Många arbetar praktiskt med skogsbruk och lantbruk och då behöver man inte flytta för att få jobb, säger Per.
Per tror att det ideella arbetet är viktigt för att man ska få en levande landsbygd. 
–  Att engagera sig tar mycket tid och ork, ibland tänker man att det skulle skulle vara skönt att bo i stan och få det mesta serverat, säger Per.


Både Per och Birgitta upplever att de har fått mycket positiv respons under de här tio åren som förskolan och fritidset har funnits. 
–  Många av kommunens tjänstemän har en tilltro på det vi gör och visar att de tycker att vårt arbete är bra, säger Per.
För fyra år sedan startades friskolan Bobygda skola som har elever upp till sjätteklass. 
–  En del väljer att se friskolor som ett problem, att vi tar deras elever. Men istället borde kommunen se hur vi arbetar och lära sig något som de kan använda på sin verksamhet, säger Per.
Både Per och Birgitta är övertygade om att skolan betyder mycket för Bobygden. 
–  Alternativen vi hade var att ha kvar en skola eller bli utan en skola så det var inte så svårt att välja. Men det krävs att vi engagerar oss, för båda verksamheternas överlevnad, säger Birgitta.