Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan - en mansfri zon

Det finns elever på Söderhamns skolor som nästan inte träffar en enda man i skolan.

Det behöver inte vara ett problem – om bara personalen jobbar tillräckligt medvetet med jämställdheten.

Annons

Ju yngre elever desto färre män i personalen.

I Söderhamns låg- och mellanstadieskolor finns sju män och 76 kvinnor i den pedagogiska personalen, enligt siffror som Skolförvaltningen tagit fram åt tidningen. Under tio procent alltså.

På vissa skolor finns i princip inte en enda man. På Rosenvallskolan i Söderala, till exempel, är alla kvinnor utom musikläraren och träslöjdsläraren. De delar sin tjänst mellan flera skolor, och är bara i Söderala några timmar i veckan.

På högstadierna är bortåt en tredjedel av lärarna män, och på gymnasiet är männen i majoritet.

Vad är det som gör att så få män väljer att bli lärare för yngre barn? De vi pratat med lyfter fram tre orsaker. Låg lön, att det är svårt att göra karriär och att det generellt är få män som väljer omvårdande yrken. Ju äldre elever desto mindre omvårdande och desto fler män. På samma sätt som i vården. Det finns många manliga läkare men ju mer omvårdande yrke desto färre män.

Bengt-Åke Nilsson är en av männen som jobbar med yngre skolbarn i Söderhamns kommun.

Han arbetade tidigare på Ericssons fabrik i Söderhamn. I början på 90-talet förstod Bengt-Åke vart utvecklingen var på väg och bestämde sig för att skola om sig till 4-9-lärare.

Jobbarkompisarna hejade på, trots att han valde ett "kvinnoyrke". Bengt-Åke har jobbat i Ljusne, Bergvik och Vågbro. Nu är han på Glamsta skola i Trönö.

- Jag går väl inte och tänker på att jag är ensam man, säger Bengt-Åke Nilsson.

- Men hur det än är så har väl män och kvinnor olika infallsvinklar. Det är skönt när Svempa (Erixon, musikläraren) kommer hit. Då sitter vi alltid och snackar, det blir som en ventil.

Bengt-Åke Nilsson har inte tänkt så mycket på att barnen skulle ha en särskild relation till honom som man. Men det har hans kollega Birgitta Grahn.

- Jag ser att vissa av mina elever gärna vill visa för honom vad de gjort. Han är den man som finns här. Det är tur för dem, annars hade de inte haft kontakt med någon man alls, säger Birgitta Grahn.

Barn behöver både kvinnor och män, resonerar hon.

Även på Mo skola finns en enda man – fritidspedagogen Anders Haglund som jobbar på fritids och undervisar i idrott och musik i de lägre årskurserna. Han tror att män behövs i skolan, och hoppas att han kan vara en förebild.

- Jag tror att det är bra om det finns män som identifieringsobjekt. Till viss del är män och kvinnor olika. Det blir ett bredare intresseomfång om man har en mix mellan manligt och kvinnligt. Om jag går till mig själv är jag intresserad av att göra lite fysiska aktiviteter som bandy, biljard och pingis. Även om jag kan sy och pysslar också så är känner jag mig inte lika flink i fingrarna som de flesta tjejer är, säger Anders Haglund.

Fritidspersonalen gör en del försök att pusha tjejerna till mer fysisk aktivitet.

- I höst har vi en liten satsning för flickorna i förskoleklass till tvåan. De får vara i idrottshallen och göra sig mer bekväma med bollar. Vi hoppas att de ska utveckla lusten att spela killerboll eller bandy i mixade grupper sedan, säger Anders Haglund.

Rektor Carin Engblom tycker inte att den ojämna könsfördelningen i Mo skolas personal är ett problem. Hon vill bara se till kompetens när hon anställer.

- Det skulle kännas otroligt konstigt att anställa en person på grund av kön. Jag är nöjd med min kvinnliga personal, säger Carin Engblom.

*Men är det inte bra med en blandning?

- Jo, men det är bra med kompetens också.

Skolan kan hjälpa eleverna att hitta manliga förebilder på andra sätt, menar Carin Engblom. Personalen kan till exempel styra in dem i Pojkprojektet. Fritids har också ett uppdrag att guida barnen in i föreningslivet.

I Mo har de inte haft något särskilt projekt där de arbetat med genusfrågor. Men det betyder inte att personalen inte tänker på frågorna, enligt läraren Carina Söderlund.

- Det är klart att vi pratar om genus. Det är en del av vardagsarbetet.

Hon ser många stereotypa tankemönster hos barnen, och försöker presentera alternativ. Som när de dansade på idrotten. Eleverna sa "killsteg" och "tjejsteg".

- Varför kan inte två tjejer dansa med varandra? Kan man inte säga förare och följare istället, sa jag. Det är spännande att ifrågasätta barnen, säger Carina.

En annan gång frågade hon om det fanns några starka tjejer som kunde hjälpa henne bära. Då var det många killar som reagerade.

Christina Törnberg är lärare i Mo skolas 5-6:a. Hon tycker att det är viktigt att barn har både kvinnor och män omkring sig. Så som det var när hon var liten.

Men hon kan bli innerligt trött på att skolan förväntas lösa alla samhällets problem. Skolans uppdrag är att ge kunskap och en bra värdegrund. Det är krävande nog, resonerar hon.

- Det är så lätt att säga att 'det borde skolan fixa'. När jag gick i skolan var de flesta föräldrar gifta. Barnen hade manliga förebilder. Nu är det inte så, men varför ska man lägga det på skolan? säger Christina Törnberg.

Jämställdhetskonsult Lena Aune leder Region Gävleborgs projekt Jämresursen, som ska hjälpa länets kommuner att göra verksamheterna jämställda och lika för alla. Grundtanken är att jämställdhet är bra för båda könen. Det gör att alla får utveckla sina talanger så bra som möjligt på sina egna villkor.

Visst är det skillnad på män och kvinnor. Men de skillnaderna är inte inbyggda, utan beror på hur samhället ser ut, enligt Lena Aune. För att uttrycka sig lite drastiskt så är det inte könsorganen som gör att fler män sysslar med praktiska saker och fler kvinnor med omvårdnad.

Lena Aune tycker att det är för få män i skolan. Ju fler olika sorters personer desto mer dynamik. Med fler infallsvinklar tillförs mer kreativitet.

Samtidigt håller Lena Aune med Mo skolas rektor om att det inte är ett egenvärde att anställa fler män.

- Man får inte fastna i att "bara vi tar in personer med en annan fysisk konstruktion mellan benen så löser sig allt" säger Lena Aune.

Risken är att enstaka män fastnar i den traditionella mansrollen och därmed förstärker den – sparka fotboll, byta glödlampor och snickra med barnen.

Problemet är snarare att skolor generellt har för dåligt genusarbete, menar Lena Aune.

- Om vi hade en mer genusmedveten skola skulle det inte spela så stor roll för barnen att nästan alla lärare är kvinnor, säger Lena Aune.

Hon önskar att all skolpersonal lyckades bemöta alla elever som individer, och inte utifrån outtalade överenskommelser om vad som förväntas av flickor och pojkar.

- Då kan lärarna hjälpa alla barn att utveckla alla sina talanger, säger Lena Aune.