Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skattechock inget seriöst scenario

/

Hur vill vi att vårt svenska välfärdssamhälle ska se ut i framtiden? Det är en frågeställning som inte bara är isolerad till årets valrörelse utan måste diskuteras mycket mer ingående och på betydligt längre sikt.
Det är också en frågeställning som inte kan diskuteras utan att man också tar hänsyn till hur det framtida välfärdssamhället ska finansieras.

Annons

Organisationen Sveriges kommuner och landsting har påbörjat det här arbetet. I nästan tre år har en av SKL:s politiska beredningar, med deltagare från samtliga sju partier som i dag har representation i riksdagen, har diskuterat och utrett förutsättningarna för vårt framtida välfärdssamhälle. I går presenterade de sin rapport där deras beräkningar visar att gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, kommer att vara runt 200 miljarder kronor år 2035.

För att finansiera detta beräknade underskott skulle den kommunala skatten, där även landstingsskatten är inräknad, de närmaste 25 åren behöva höjas med cirka 13 kronor per intjänad hundralapp. En kommunal skattechock helt enkelt.

För samtliga Hälsinglands kommuner skulle det innebära en kommunalskatt på över 45 procent.

Det är en fullständigt orimlig utveckling.

Inte minst om vi backar bandet och tittar på vad nivån på kommunalskatten var för 25 år sedan. Om man räknar bort församlingsskatten, eftersom den 2000 upphörde att ingå i den kommunala skattesatsen, uppgick den genomsnittliga kommunalskatten 1985 till 29,29 procent. I år är den genomsnittliga kommunalskatten 31,56 procent.

Det innebär att den kommunala skattesatsen i genomsnitt har ökat med drygt två kronor per intjänad hundralapp sedan 1985. Var och en måste utifrån denna jämförelse inse att det är fullständigt ohållbart att de kommande 25 åren höja skattesatsen med 13 kronor.

Redan i dag har vi i Sverige, tillsammans med Danmark, högst skattetryck av OECD-länderna. Att höja det här skattetrycket ytterligare skulle ha en väldigt negativ påverkan på arbetsviljan. En sådan skattechock som SKL-beredningen målar upp skulle vara fullständigt katastrofal och få till effekt att allt färre skulle arbeta varför behovet att höja skatten skulle bli ännu större.

Det håller helt enkelt inte.

Därför får den här rapporten snarare betraktas som en brandfackla i debatten än ett seriöst scenario av framtiden.

För även om det finns en hel del siffror och antaganden i rapporten som gör att slutsatserna blir onödigt negativa målar den upp en hel del framtida problem och förutsättningar som måste tacklas och hanteras.

Medellivslängden ökar och kommer därmed att ställa högre krav på såväl sjukvård som äldreomsorg. Den stora gruppen 40-talister som nu snart alla är pensionärer kommer sannolikt också att ha ökade förväntningar på service, vilket naturligtvis kommer att driva upp kostnaderna. Om det nu är så att det nödvändigtvis är det offentliga samhället som ska stå för all den här efterfrågade servicen.

Det finns mycket att diskutera kring det framtida välfärdssamhället. Men grunden för hela den diskussionen måste ligga i att få fler att komma i arbete. Det är så vi ska finansiera välfärdssamhället. Därför är arbetslinjen nödvändig att upprätthålla. Och det kommer bara att ske om alliansregeringen får fortsatt mandat att styra landet.

Mer läsning

Annons