Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska vi leva i kristider innan krisen kommit?

God morgon Ljusdal! Sakta men säkert håller världen på att vaggas in i en ny global kris, med roten till det onda fast förankrat i Grekland tätt följt av den ekonomiska stormakten Italien, som tillsamman med USA, Tyskland, Ryssland, Kanada, Storbritannien, Frankrike och Japan bildar den så kallade G8-gruppen.

Annons

Sakta men säkert invaggas vi ett läge då krisen ska ta ett stadigt tag även i oss svenskar. Krisen kommer, frågan är bara när, enligt alla experter.

En annan fråga såväl experter som vanligt folk ställer sig är om krisen kommer att drabba alla eller bara vissa länder och vissa banker.

Man får ungefär lika många svar som frågor. Det beror naturligtvis på att ingen egentligen vet hur stora konsekvenserna blir om Euro-länderna inte lyckas presentera ett trovärdigt räddningspaket och dessutom ha ett till paket för Italien i bakfickan. Ingen vet bestämt vad som kommer att hända.

Men en sak vet vi och det är att det pratas väldigt mycket om kris just nu, fast det egentligen inte har hunnit bli någon kris än. Men alla väntar på den kris som snart ska bryta ut eftersom vi aldrig har varit i en liknande situation med Euron som gemensam nämnare.

Trots att vi i Sverige står utanför Euro-samarbetet är vi indragna, säger experterna och vi vanligt folk tycker och tror nog det också. Allt hänger ihop säger marknaden och experterna.

Krisläget har väl på sätt och vis redan nått oss i Ljusdal. Det smyger sig in en försiktighet med pengarna, inte minst i det offentliga rummet.

Ska vi genomlida en ny ekonomisk kris gäller det att vi förbereder oss på bästa tänkbara sätt och ett sätt är att inta en negativ hållning eftersom det är en kris under uppseglande.

Även i privatlivet lever många i ett kristänk. Ska man satsa på diskmaskinen nu, eller? Vi väntar med att titta på hus tills krisen är över, om man har något jobb då. Och så vidare och så vidare.

Det är egentligen en högst märklig situation vi befinner oss i nu, inte minst mentalt. Det finns en uppenbar risk att vi sätter likhetstecken mellan annalkande kris och järngrepp om handbromsen.

Men, är det egentligen så det fungerar? Är handbromsen, tvärniten, alltid den bästa situationen att förbereda sig för en eventuell kris eller ta sig ur densamma? Hur mycket kris skapar vi genom att intala oss att det är kris? Hur mycket är på riktigt och hur mycket är just mental så kallad negativ mind set?

Om vi slinker in på det lokala planet tror jag övertygelsen om att Ljusdal ska finnas kvar, även efter den eventuella kris vi ska genomleva, präglas av positiv aktivitet, på alla plan, bland företagen, i kommunhuset, i skolan och i familjerna.

Nu menar jag inte att vi ska slå klackarna i taket och tuta och köra hejvilt. Men jag tror att lite vanligt sunt förnuft och en smula gräv där du står balanserar nutidens globala, mer eller mindre virtuella finanskriser i den lilla vanliga vardagen som vi ändå lever i.

Just nu är det faktiskt ingen kris, vi får se när den kommer om den kommer…

Annons