Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska världens största grupparbete lyckas?

/

För 17 år sedan, i Rio de Janeiro, enades världens länder om att koncentrationen av växthusgaserna ska hållas på en nivå där de inte skadar jorden. Alltså en betydligt lägre nivå än idag.

Annons

Sedan dess har förhandlingarna pågått om hur man ska göra det, vad som ska göras och av vem.

Efter FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport, som kom för två år sedan, är dock de allra flesta överens om vad som ska göras och hur.

Men inte av vem.

I nästa vecka börjar det stora klimattoppmötet i Köpenhamn - COP15. Då ska frågan om vem besvaras.

Klimattoppmötet ska leda fram till ett nytt klimatavtal efter Kyotoprotokollet, som tar slut 2012.

Och det behövs ett nytt avtal. Det största problemet med Kyotoprotokollet var nämligen att USA aldrig skrev under det.

Det får president Barack Obama lida för nu. Han är visserligen inte George Bush. Det kan man komma långt på i klimatfrågan. Men det räcker inte i längden. Och tiden rinner iväg. Han måste visa egna resultat.

USA:s målsättning var att kongressen skulle ha antagit nationella klimatmål i kongressen innan de satte sig i förhandlingar inför Köpenhamnsmötet. Men administrationen har blockerats av frågan om en sjukvårdsförsäkring, en viktig fråga för Obama.

Så några nationella mål för att minska växthusgaserna har inte antagits.

Resultatet är också därefter.

USA har just nu mycket blygsamma målsättningar inför mötet i Köpenhamn. Så även Kina, som inte vill bidra om inte USA gör det.

Det är tyvärr de ingångsvärden som finns när Köpenhamnsmötet öppnar i nästa vecka.

Den stora frågan som måste lösas är hur mycket de industrialiserade länderna ska betala till utvecklingsländerna.

En annan fråga är vilka krav man ska ställa på länder som Kina och Indien? Numera rika länder som växer snabbt.

Ska samma krav på utsläppsminskningar gälla dessa länder som för de industrialiserade länderna?

Åsikterna går isär. Frågan är igen vem.

Till Köpenhamn i nästa vecka kommer det 15 000 delegater från 192 länder. Någon har kallat det för världens största grupparbete.

Viktigast är, trots allt, vad som händer den här veckan, innan det börjar.

Nu kan fortfarande samtal föras och avtal göras. Väl på mötet kommer positionerna vara ganska låsta.

Det är USA, Kina och EU det framförallt handlar om. Det är därför Fredrik Reinfeldt, som ordförande i EU, reser jorden runt och försöker avkräva svar och diskutera klimatfrågor. Just nu med måttlig framgång.

Ett bindande avtal om minskade utsläpp av växthusgaser ser ut att vara långt borta.

Men även ett politiskt avtal kan vara nog så viktigt.

Det som talar för ett avtal är att det inte längre finns så många väljare att vinna på att vara klimatskeptiker. De allra flesta vill att politikerna agerar.

Det är en stor skillnad mot förra gången, i Kyoto, när världens länder samlades för att diskutera klimatfrågorna. Om två veckor vet vi svaret.

Mer läsning

Annons