Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska landstinget ge upp farfarsprincipen?

/

Toppstyret i landstinget har påtalats av den splittrade politiska oppositionen och av fackförbunden, men de flesta i den politiska majoriteten vill inte kännas vid det.

Annons

Att beslutskraften samlas högst upp underlättar tuffa organisationsförändringar och förhindrar bypolitik, resonerar de.

Många landstingsanställda har hört av sig om frågan till oss på tidningen. De säger alltid samma sak, "det här borde ni ta upp, men jag vill vara anonym" eller "det här ska ni granska, fast jag vågar inte vara med". Det finns hos dem en uppriktig rädsla för att bli illa behandlad på jobbet eller att rent av förlora sin anställning. De upplever att ingen lyssnar på dem och att beslut drivs igenom trots att personalen varnar för att det kan skada patienter och vårdens kvalitet.

När jag började skriva om "toppstyret" i höstas tog jag en risk som journalist. Jag ville berätta om ett svårgreppbart fenomen som finns mer i människors upplevelser och verksamheters resultat än i organisationens synliga strukturer. Det har kostat mig sura miner och buttra kommentarer från ledande landstingspolitiker, men också en väldig uppskattning hos de anställda som känner igen de beskrivningar jag låtit få utrymme i rapporteringen.

Min ingång till att berätta om toppstyret var den Bollnäsbördiga statsvetaren Gun Hedlunds forskning. Hon har i 20 års tid studerat hur offentliga verksamheter försöker härma näringslivet. Resultatet blir kompetensdränering, chefskaruseller och personalflykt.

För samtidig som landstinget anammar begrepp som "direktör" och "koncernstab" verkar det också överta näringslivets problem. Tidningen Dagens industri skrev nyligen om hur större svenska företag under de senaste årens kris blivit allt mer centraliserade i beslutsfattandet. Det kallas för farfarsprincipen, företagsledningarna blir ängsliga när pengarna sinar (landstinget har både gått back och höjt skatten) och flyttar besluten allt högre upp i bolagen. Konsekvensen blir att för snabba beslut om neddragningar och omorganisationer fattas som kortsiktiga lösningar på nödvändiga förändringar ute i verksamheterna. Dessutom drabbas de av eskalerande förtroendeproblem mellan anställda och ledning.

Frågan är om inte landstingets politiker och tjänstemannaledning borde fundera över hur "koncernen" styrs, lägga farfarsprincipen åt sida och våga lyssna på vad de på golvet har att säga?

Mer läsning

Annons