Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Varför hatar ni Rut? – onyanserad rapportering om reformen

"Men i grunden är Rut en succé för varje människa som inte haft en chans i världen att få ett jobb annars. Och även för dubbelarbetande kvinnor som i högre utsträckning kan bidra med sin kompetens till samhället."

Annons

Riksrevisionen har analyserat Rut-reformen. I pressmeddelandet som dimper ner i min mejl är rubriken:

"Rutavdraget ger vissa positiva effekter men belastar de offentliga finanserna". Det är det senare ledet i rubriken som kritikerna genast tar fasta på. Vinkeln blir den tröttsamt förutsägbara: De rika utnyttjar skattesystemet, snor åt sig subventioner som annars kunde gått till välfärden och på samma gång trycker till låginkomsttagarna.

Nu är detta verkligen en tolkning som går att ifrågasätta.

Riksrevisionen konstaterar att:

* Vissa grupper som utnyttjar tjänsterna kan arbeta mer och höjer därmed sina inkomster. Det borde rendera högre skatteintäkter. Det senare min reflektion.

* Utrikes födda, som tidigare stått långt från arbetsmarknaden och varit bidragsberoende, har fått en chans till fast jobb och inkomst.

* Däremot är inte reformen självfinansierad konstaterar Riksrevisionen. Eller i alla fall har den tesen svagt empiriskt stöd.

Nationalekonomen Sven-Olov Daunfeldt går till storms mot myndigheten (i Arbetsmarknadsnytt) och menar att den är selektiv i sina beräkningar. Till exempel så har kvinnor med barn som är mellan noll och tre år och som anlitar Rut ökat sina arbetsinkomster med mellan 5,1 och 16,6 procent, beroende på vilket år det handlar om. En enorm effekt hävdar han.

Det är inte själva beräkningarna han motsätter sig, utan tolkningen och analysen. Till exempel när det gäller självfinansieringen. Riksrevisionen har kommit fram till att RUT-reformen är självfinansierad till 76 procent. En studie från HUI research som publicerades tidigare visar på 90 procent.

Konstigast av allt är förstås att man räknar med att skatteintäkterna blir noll! Noll? Utan att vara nationalekonom så är den beräkningen helt obegriplig om arbetslösa går till anställning, om svarta jobb blir vita.

Det vore sorgligt att dra slutsatsen att ett målarjobb är finare och anständigare än ett städjobb. Att ett traditionellt manligt jobb är mer hedervärt än ett kvinnligt.

Sedan kan man förstås fundera på det där med självfinansiering. När det gäller Rot-avdraget, som ingen av de värsta Rut-kritikerna ifrågasätter, så verkar inte ens någon vara intresserad av att titta på hur det förhåller sig med den reformen. Byggindustrin hävdar åtminstone att ingen sådan studie gjorts. Däremot har regeringen tittat på kostnaden per arbetstillfälle: En Rotsubventionerad anställning är fyra gånger dyrare för staten än en dito Rut. Bruttokostnaden för ett arbetstillfälle inom ett Rotnischat företag uppgår till mellan 5,8 och 8,4 miljoner kronor, att jämföra med Rutavdraget där motsvarade kostnad uppskattats till mellan 1,6 och 1,9 miljoner kronor.

Det vore sorgligt att dra slutsatsen att ett målarjobb är finare och anständigare än ett städjobb. Att ett traditionellt manligt jobb är mer hedervärt än ett kvinnligt.

Ska man rikta någon kritik mot Rut så borde den handla om subventionerad arbetskraftsinvandring. Där bör man se över reglerna och ta fasta på reformens kärna: Att göra det enklare för okvalificerad arbetskraft i Sverige att ta sig in på arbetsmarknaden, inte att subventionera jobb till arbetslösa från andra EU-länder.

Men i grunden är Rut en succé för varje människa som inte haft en chans i världen att få ett jobb annars. Och även för dubbelarbetande kvinnor som i högre utsträckning kan bidra med sin kompetens till samhället.