Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Varför förtalar Richard Jomshof (SD) mitt land?

Annons

Sverigedemokraternas Richard Jomshof vill ha en folkomröstning om invandringen. I veckan fick han svar från migrationsminister Morgan Johansson (S) , i en debatt i riksdagen. Ta tillfället i akt och se den, om ni tillhör dem som tryckt på gillaknappen för SD i de senaste opinionsmätningarna. Ni är tydligen en betydande skara eftersom SD går om Moderaterna i mätningarna och håller jämna steg med Socialdemokraterna.

För ska man rösta på ett parti bör man känna till dess världsbild. Richard Jomshofs ser ut så här:

Sverige har blivit ett splittrat, otryggt, segregerat land fullt av utanförskapsområden. Människor råkar oavbrutet ut för personrån och gruppvåldtäkter. Vi har importerat gängkriminalitet och antisemitism. Invandrarna har kommit och islamiserat nationen och tydligen också havererat skolan och all annan välfärd. Och nu försöker människor flytta från denna kollapsade tillvaro men det finns ingenstans att flytta; det ser nämligen ut så här från norr till söder, från väster till öster. Ursvensken har till och med blivit i minoritet i sitt eget land.

Läs också: Därför kan inte Liberalerna samarbeta med SD

"Massinvandringen" är roten till allt ont men i grund och botten är det socialliberalernas mångkulturalistiska (?) experiment som förstört Sverige.

Jag ska inte dra några paralleller till vilka extremiströrelser den här retoriken normalt sett återfinns. Morgan Johansson (S) klarar det utmärkt i sitt replikerande. Han bemöter lögnerna med fakta: Två tredjedelar av de asylsökande får avslag i dag, nej vi kan inte stänga gränserna likt Nordkorea för då utesluts vi ur EU, Europeiska rådet och andra internationella sammanhang och nej utrikes födda kan inte beskrivas som tärande (vilket Jomshof gör) när en miljon av dem går till jobbet varje dag.

Politiskt deprimerad kan vem som helst bli, men det här är något annat. Farligt, inte bara för honom själv.

Om det inte vore för att stora delar av borgerligheten köper SD:s beskrivning av nationen och ser rädslan och skrämselpropagandan som en framkomlig väg, skulle jag tycka synd om Jomshof. Politiskt deprimerad kan vem som helst bli, men det här är något annat. Farligt, inte bara för honom själv.

Om det inte vore för att han och hans partivänner ritar om den politiska kartan efter beprövat mönster, (och allt går enligt plan i SD-skyltfönstret Sölvesborg) skulle jag ignorera de skärrade utfallen i riksdagen.

Moderaterna och Kristdemokraterna har redan gjort klart att de kan samarbeta med SD. Liberalerna vet man inte alls var man har i den här frågan. Man vet knappt om man har dem alls när det kommer till opinionssiffrorna.

Snart är SD så stora att det är de som tar ut laget. Det tål att fundera på om verklighetsbeskrivningen ovan överensstämmer med den egna Sverigebilden tills dess.

Själv betackar jag mig för indelningen i närande (finländare) och tärande (syrier) invandrargrupper. Som barn till den förra.

Det sägs att det måste bli riktigt illa innan det blir bättre. Det kanske amerikansk politik är ett exempel på.

2016 kallade SD-politikern Linus Bylund journalistkåren för nationens fiender. Vad ska vi då kalla Jomshofs Sverigebild?