Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Vad i hela friden är det som pågår?

/

Kvinnoklinikens lite högtravande mål är att ta hand om oss kvinnor och vårda oss på bästa sätt, från vaggan till graven.
Lika fullt är det en högst respekterad ledstjärna som kvinnor genom historien fått kämpa för.

Annons

Mammografin var tidigare ingen självklarhet, och ifrågasätts från tid till annan i olika landsting än i dag. Rätt till preventivmedel, gynekologiska undersökningar, hjälp, råd och stöd under graviditeter, infertilitet, aborter, klimakteriebesvär, knölar och cystor, livmodercancer - listan kan göras lång på vad kvinnor kan tänkas behöva uppsöka kvinnosjukvården för.

"Några urinvägsinfektioner måste väl varje kvinna stå ut med" ska ju ingen kvinna behöva höra från en läkare. Allra helst inte när det visar sig att en hel njure måste opereras bort. Men inte är det bara jag som har så tråkiga erfarenheter.

Så därför undrar jag med emfas, och jag talar för halva Gävleborgs befolkning: vad i hela friden är det som pågår inom kvinnosjukvården?

Verksamhetschefen Ingegerd Lantz sade upp sig för någon vecka sedan. Hennes förklaring var att hon inte kunde jobba kvar med Hanna Brevemark Jansson som divisionschef. Brevemark Janssons ledarstil beskrevs som hotfull, toppstyrd, helt enkelt "management by fear".

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Personalen på kvinnokliniken blev bestört och skrev brev, insändare och ställde upp i tidningsintervjuer där de gav Ingegerd Lantz sitt fulla stöd. Inkännande, närvarande, sakkunnig och professionell. Hon för in kvalitetstänkandet trots knappa resurser.

Idel lovord alltså.

Närvaron är något som speciellt betonas, där stora delar av personalen aldrig sett Brevemark Jansson, mer än på bild i något nyhetsblad.

Divisionchefen försvarar sig med att hon själv har en rak och tydlig ledarstil, och har stöd av ledningsgruppen.

Förra veckan hoppade också Henning Thejls av som chefsläkare, i ett slags solidaritetshandling med Ingegerd Lantz, men också han är kritiskt mot ett arbetsklimat som han beskriver som hotfullt och med stora kommunikationsbrister.

I onsdags damp två nya bulletiner ned i Svante Lönnbarks inkorg, nu från kvinnosjukvårdens ledningsgrupp och läkargruppen i Hudiksvall.

Ledningsstormen på kvinnokliniken, som börjar anta Dagmarstyrka, går inte att vänta ut, trots att landstingsdirektören nog hellre firat in det nya året på ett annat sätt.

"Jag har ambitionen att hitta en lösning så att man kan gå vidare och utveckla verksamheten, i den lösning som vi skissar på.", svarar han efter ett möte med ledningsgruppen. Jaha?

Hanna Brevemark Jansson är psykiater som rekryterades från Västmanlands landsting. Hon är chef för 878 anställda med en budget på en miljard kronor.

På hennes meritlista: "I Västmanland lyckades hon så bra att de helt klarar sig utan hyrläkare nu".

Det är naturligtvis ett argument som fungerar i Gävleborgs läns landsting där hyrläkarkostnaderna svämmar över alla breddar år från år.

Chefer som inte har personalen med sig, i vilken verksamhet det än må vara, vinner dock aldrig i långa loppet.

Det handlar inte om någon enskild missnöjesyttring. När hela kvinnosjukvården i länet ställer sig upp som en man, då måste du agera Svante Lönnbark.

Och förlorarna är naturligtvis de kvinnliga patienterna. För vad blir det för vård om läkare och sjuksköterskor är missnöjda, känner sig toppstyrda eller rentav hotade?

Mer läsning

Annons