Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Vad har han för agenda med sitt ständiga krig mot pressen?

Det är den påtagligt obehagliga tanken. Det är svårt att ignorera makthavaren med tanke på vad som händer mediepolitiskt i övriga Europa, menar Lilian Sjölund.

Annons

Anfall är bästa försvar. För de mindre nogräknade, med vilken teknik som helst. Osant eller sant – helt oviktigt. Det är droppen som urholkar stenen. Upprepas det tillräckligt ofta, den där svepande formuleringen, eller den där undermåligt underbyggda "hang-upen" så fastnar det alltid någonstans. Hos fler och fler.

"Det är bra att han rör om i grytan." Ett uppmuntrande hejarop till riksdagsman Lars Beckman (M) för hans senaste fäktande på twitter. Jo, det är väl de själar som kan sakna Ny demokrati som gläds åt den moderate riksdagsledamotens mediekrig.

Eller flerfrontskrig. Men det går inte att hetsa upp sig över alla väderkvarnar som för dagen står i skottlinjen. Även om jag kan tycka att gränsen borde gå vid (framför allt för en medelålders manlig riksdagsledamot) hur en 16-årig, kvinnlig miljöaktivist klär sig.

Det går inte att debattera med någon som använder sig av goddag-yxskaft-tekniken.

Så här:

Varför har du spridit lögner?

Och vem granskar granskaren?

Men kan du svara?

Jag arbetar mot den ökande brottsligheten. Är du emot yttrandefrihet och demokrati?

Men vad har det med saken att göra?

För ganska precis ett år sedan skrev jag en text om högerpolitiker och opinionsbildare vars tankeverksamhet verkade ha drabbats menligt av 2018 års värmebölja.

Läs gärna: Extremhettan har fått högern att koka över

Det var bara några veckor kvar till valet och Lars Beckman, sin vana trogen, riktade in sig på att den "vänstervridna pressen" gjorde allt för att de rödgröna skulle vinna valet. Illustrerat med att de största morgontidningar fokuserade på klimat- och miljöfrågan.

De är inte många, Beckman och hans mediekritiska här. Men väl så högljudda. De har lyckats trumma in i människors medvetande, med god hjälp av extremhögerns sajter och en och annan kolerisk bloggerska, att journalistkåren i allmänhet är vänstervriden och osaklig. I synnerhet skulle detta gälla public service.

Men rapportens resultat stödjer inte Beckmans agenda, som vid närmare eftertanke är oklar. Och därför påtagligt obehaglig.

Så det var ju bra då att medieforskarna Bengt Johansson och Jesper Strömbäck granskade hur partierna behandlades i nyhetsmedierna i valrörelsen. Tvärtom så gynnades dåvarande allianspartier konstaterade forskarna som i övrigt hade flera intressanta iakttagelser. Men rapportens resultat stödjer inte Beckmans agenda, som vid närmare eftertanke är oklar. Och därför påtagligt obehaglig.

En av Gävleborgs riksdagsledamöter, som sitter i Sveriges lagstiftande församling och som därmed är med och stiftar nya medielagar far ut mot länets ansvariga utgivare. Först Jacob Hilding på Arbetarbladet och sedan Helahälsingland.se:s Anders Ingvarsson:

Anders Ingvarsson kategoriseras alltså som "åsiktsvänstern" trots att han är utgivare för en liberal tidning, en C-tidning, och två politiskt oberoende tidningar. Han skriver aldrig ledare och har enbart ett journalistiskt uppdrag.

De efterföljande kommentarerna visar att Beckman lyckas så ett frö här och där. Någon som tycker sig vara initierad frågar om tidningarna får presstöd varför Beckman helt sonika svarar att hela Mittmedia är presstödsunderstött. Ren och skär lögn.

Det har varit hett i sommar också. Kanske har riksdagsledamöterna för lång semester. Det ursäktar dock inte att delar av den politiska makten försöker vända på begreppen och misstänkliggöra professionella journalister som har som uppdrag att granska politikerna.

Replik från Lars Beckman: Jag har rätt att vara kritisk mot publicerade artiklar

Annons