Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Sakpolitiken sa Bill – nej, avsätt regeringen sa Bull

Annons

Lyssnade SD-väljarna på Ekots lördagsintervju med Jimmie Åkesson?

Jag vet, det är inte partiets husorgan Samhällsnytt eller något annat ljusskyggt "alternativ media", men om det finns någon tillstymmelse till kritiskt tänkande, eller bara intresse för vad man kan förvänta sig för förd politik om partiet hamnar i regeringsställning, borde man göra det.

Var fjärde röstberättigade i Sverige borde vara kapabel att analysera paradoxala ställningstaganden och fotbytande. Sådant där som bara kommer fram när journalisten är påläst och ställer följdfrågor. Som Monica Saarinen i Ekots lördagsintervju.

En intervju som skulle kunna användas i undervisningen på Journalisthögskolan. Ett skolexempel på hur en maktmänniska ska hanteras; tuffa och väl underbyggda frågor, kritiska följdfrågor när svaren är ofullständiga, men ett helt oförvitligt tillvägagångssätt.

Jimmie Åkesson försöker. Han kallar hennes frågor för "fikonspråk" eller "irrelevanta". Och jo, "smutskastningen" kommer in där i en bisats också, men det där håller inte längre. Han försöker till och med få det till att Monica Saarinen "förespråkar" en linje. Men det gör hon inte, hon hänvisar till forskning. Förvisso blandas åsikter och fakta ihop allt oftare, dock sällan av journalister.

Hur ska annars väljarna veta om det är regeringsdugligt?

Ett parti som seglar upp som Sveriges största i var och varannan opinionsmätning måste ta av sig offerkoftan och förbereda sig på att granskas som alla andra partier. Hur ska annars väljarna veta om det är regeringsdugligt?

Det där sista verkar inte Jimmie Åkesson tro på själv. Det kan tyckas märkligt med dagens opinionssiffror i ryggen, men han är "ödmjuk" säger han. Sanningen är väl att Moderaterna och Kristdemokraterna inte vågar ge några garantier ännu, på att SD fullt ut kommit in i stugvärmen. Inget talar dock för en annan utveckling.

Men Jimmie Åkesson hävdar till en början att det är sakpolitiken, och endast sakpolitiken, som är viktig för SD. Det politiska innehållet. Där ska det påverkas så mycket som möjligt enligt partiledaren. Så det blir inga ultimatum, riktade mot de övriga högerpartierna. SD vill inte skrämma dem nu när det går så bra.

Men om vi tar en högst sakpolitisk fråga, arbetsrätten, där är ni beredda att fälla regeringen, trots att ni egentligen gillar förslaget? Saarinen är ihärdig, Åkesson skruvar sig men kommer fram till att några turordningsregler kan inte vara viktigare än att fälla en regering som "saknar politisk legitimitet" (?).

Men värnskatten då? Du ställde den mot döende cancerpatienter men 2017 erbjöd ni er att ta bort den?

"Vi tog med det för att ha något att förhandla om."

Arbetsförmedlingen då? Ni är kritiska till myndigheten och vill ha privata utförare?

"Ja men det var inte bra att ta bort kontoren på landsbygden."

Men ni anslår inga medel i budgeten till dem som står längst från arbetsmarknaden?

"Jo."

Nej, det gör ni inte. Forskning visar att om den här gruppen får insatser, så kortas vägen in på arbetsmarknaden. Men ska de som jobbar med de insatserna, arbeta gratis?

Så här håller det på. Ett avsnitt om partiets historia och rasistiska och nazistiska rötter avfärdas som irrelevant. Och det verkar SD-väljarna också tycka.

De röstar på SD för sakpolitiken, inte sant?